Aftonbladet – 11 augusti 1859, sida 2

svarade den förre, som alltjemt bibehöll samma lugna ton under detta samtal; emedan jag var väl bekant med den falska, hjertlösa lågheten i er natur; emedan jag med ett enda ord kan få er att krypa för mina fötter som en agad hund, emedan jag troligtvis är den enda man i hela verlden, som ni hvarken genom oförskämdhet vågar trotsa eller söka bedraga. z Jag skulle bafva lust att höra detta ord, utropade engelsmannen med hån. Det måste sannerligen hafva en verklig trollkraft. Måntro det skall framkalla den lede fienden? Nej, men hvad som är värre i edra ögon: bödeln ! sade spanioren med djup stämma. I det han sade dessa ord, framtog han bössan, som han haft gömd under sin kappa. Då den nattlige mördaren så oförmodadt fick se detta vapen, det hemska vittnet på hans brott i gästens hand, förändrades hastigt hans utseende; han blef blek som döden, och stora svettdroppar bröto ut på hans panna. Det dröjde några ögonblick innan han sansat sig nog för att kunna tala. Jag förstår ej hvad ni menar,, svarade han med darrande röst. Jag tycker mig dock hafva talat ut min mening tydligt nog, sade Lilini med stränghet. Bödeln, sade jag. Tviflar ni på min makt att utföra min hotelse, så må ni öppna dörren till försalen, och ni skall der få se den man, af hvilken ni hyrde den förklädnad ni bar, den natt lord Charles mördades. Han väntar på att få vittna emot er. Tvenne polisagenter äro äfven med honom färdiga att på den minsta vink af mig arrestera er. Förstår ni mig nu, herr kapten? Brottslingen steg upp, utan att yttra ett ord, gick till salongsdörren, som han helt litet öppnade, kände igen Michel Perlet, öfversten, som var honom väl bekant, och dessutom stod der en annan karl, som hade allt utseende af att vara en polisagent. Nu förstår jag er fullkomligt, sade han i det han återvände till sin plats. Betala mig de femtusen punden och —