Aftonbladet – 9 augusti 1859, sida 2

sätter skönheten; hennes gestalt var ännu full komligt vacker samt hennes hår och ögor mörka som. natten. Ett par gånger lyfte hon upp sitt hufvud och lyssnade; hon tyckte sig höra steg i försalen — men hon skakade. på hufvudet af plågsam oro, då hon fann att hon bedragit sig. Denna väntan är förfärlig, hviskade hon. Den timma jag bestämt är redan förbi — hvarföre kommer han ej? Tror han sig kanske kunna öka min förskräckelse genom detta dröjsmål? Han kan spara sig denna omsorg. — Mod Adelaide, låt icke denna usling triumfera öfver dig.o Baronessan steg upp från sin: plats och ordnade sitt hår, som fallit i en lätt oordning. Då hon vände sig från spegeln, anmälde en betjent kapten Helsman. Damen återtog sin stol och visade med lugn värdighet på en annan, Midt emot hennes. Gästen tog den under tystnad. Under några minuter betraktade de hvarandra, utan att säga ett ord. Kapten Helsman hade ett fullkomligt fint sätt att vara. Han var en af dessa kalla, belefvade skurkar, som föra mordvapnet med lika mycken säkerhet, fastän handen är innesluten i en fin handske. Jag skattar mig lyckliga, sade han, vatt ägnu en: gång få betyga baronessan de Courcie min djupa vördnad. Bort med dessa toma ord; svarade damen, med hvilka ni endast kan hafva en mening — att förolämpa mig. Hvad fordrar vi? Har ni ej plundrat mig nog? Har ni ej gjort hela mitt lif till en lögn, och tvingat mig att förskingra de juveler min makes godhet slösat på mig — för att; tillfredsställa er girighet ? , t