Aftonbladet – 8 augusti 1859, sida 3

Enskilt bref från Paris. Paris i slutet af Juli 1859. Hvad politiken beträffar, så kommer jag äf ven denna gång något efter min tid; mer om du ej på privat väg erhållit några un derrättelser härifrån, så är jag säker på at din vetskap om den betydliga färgskiftning som opinionen härstädes genom fredsförsöke undergått, kan behöfva kompletteras eller kan. ske rättare beriktigas. Ty de franska tid ningarne, min bästa broder, de veta så mycket, men säga så litet i dessa tider. Tro dem icke, om du icke har förmågan att läsa e-ellan raderna. Paris har nu med ens åter inträdt i det lyckliga stadiet, att det är farligt att till och med i bref skrifva annat än positivt. beröm öfver alla ärenders gång och öfver-den makalösa freden isynnerhet, Hade ej enskild person tjenat mig till postbud, så bade du gått miste om den djupsinniga politiska afdelningen af min skrifvelse, hvilken den nuvarande qväfvande pariserluften ingifvit mig. I mitt sista bref till dig sökte jag antyda, hurusom saritidigt med kriget i Italien ett annat pågick inom pariserbefolkningen. Detta sednare var visserligen icke åtföljdt af något vapenbrak, men icke destomindre blodigt, ty det blöder väl fast intet vapen slamrar, när striden står i Hjertats tysta kamrar,. Det torde också komma att leda till lika stora följder som det förra. Jag menar det krig som försiggick :emellan glada förhoppningar och mörka tvifvel om Italiens slutliga befrielse. Tviflet tycktes märkvärdigt nog vinna terräng i samma mån som kejsarens segerbulletiner ökades. Och dessa ökades beständigt. Segerropen från Solferino :gingo alltmer och mer i crescendo, parisaren började vänja sig vid den tanken att österrikarnes makt vore RN TR ST SON art tet såra NNE TATA SE SNR