Aftonbladet – 5 augusti 1859, sida 2

då Tom kom in i rummet. Hans herre såg på honom; att han hade några dåliga nyheter att meddela. Ber om förlåtelse, sir, sade han; men hvad hette den gentleman ni väntade på frukost ? Charles Murray,, svarade båda, på en g ng. Ynglingen såg ut söm en olycksprofet. Se der, jal utropade han. Hvad mehar du? Förklara dig; sade Harold otåligt. ; De här fördömda fransmännen hafva mördat honom; det är allt. Ingendera af de båda vännerna kunde säga ett ord; fasan gjorde dem stumma. Han blef skjuten vid dörren till sitt hotell nu i matt, med en luftbössan, fortfor Tom; de fega uslingarnet Men det är dem så likt; de hata engelsmännen. Är han död? sade Harry Burg med osäker röst; är han verkligen död ? Ja, nästan, svarade den förre. Han kan ej tala ett enda ord, stackars herre. De unga männen gingo genast till Place de Ila Concord, för att genom personliga efterforskningar förvissa sig om den älskvärde ädlingens verkliga tillstånd, hvilken så nyli-. gen lemnat dem, full af lif och styrka; hvar och en förebrådde sig bittert att hafva låtit Honom: gå ensam: hem, föregående natt; — SV.d framkomsten till Hans boning mötte de ambassadsekreteraren. En Sorglig åffärs, sade han, och skakade bandmed dem, och dessutom,. högst oförklarlig: Jag kan ej fatta bevekelsegrundenh till: detta brott.. Rofiystnad kan det ej: hafva varit, ty såväl klocka som börs funnos på honom. : Det var en tröst för Harold att talaren ej sade: På hans lik: Få vi ej se bonom? frågade han.