Aftonbladet – 4 augusti 1859, sida 2

—— är dessutom mild och välljudande, och det är ett sällsynt företräde för en fransyska. Du påminner dig väl, hvad vår odödlige skald säger — Hennes röst var ljuf och mild och klangfull som vi älska att höra den hos qvinnan — Just som talaren slutade denna citation, körde vagnen in på Place de Carrousel. De voro framme vid Tuilerierna. Skilnaden mellan hertiginnan de Rohans illa uppl,sta och nästan folktoma salong och de ötverfyllda salarnå i Tuilerierna var verkligen i ögonen fallande. Fruntimmer i lysande drägter, blixtrande af juveler, och med denna egendomliga skönhet, som gör qvinnorna i Paris så förtjusande, ifrån den förnäma damen, ända ned till den simpla grisetten; statsmän, diplomater, hofmän, litteratörer, bankirer, köpmän och spekulanter, prydda-med ordnar från nästan alla europeiska länder, en mängd olika militära drägter, från den guldbroderade marskalksuniformen till nationalgardisten med sina ullgarnsepauletter. Engelsmän och amerikanare j sina enkla, svarta frackar, ökade det lysande, eller det egna af taflan. Det första intrycket på vännerna var beundraa — måhända också det farligaste att börja med, ty det är icke af lång varaktighet. I nio fall af tio förstörs den vid ett närmare studerande af saken. Den förtjusning en tafla, staty, eller något annat konstens mästerverk utöfvar på oss, räcker vida längre. Den beundran naturen inger sina dyrkare, är den enda som aldrig upphör. Genom en liten, skicklig manöver, lyckades det Harold och Harry att få plats i ett hörn i tronsalen, der trängseln vär störst, och hvarifrån de i lugn kunde göra sina iakttagelser. Det är verkligen präktigtn, hviskade den förre, efter att håfva betraktat skådespelet en