Aftonbladet – 3 augusti 1859, sida 2

;rhålland-, Naturligtvis har han blifvit eller lir han till följd häraf dömd till laga ansvar ör den angifna försummelsen. E Mu vilja vi visserligen icke Söka göra trosgt, att det är gehom ett sådänt handlingsätt, som hr Levins här ofvan relaterade, som nan gör sig förtjent af landshöfdingens i Nysöpings län förtroende; fäst bellre vilja vi intaga, att landshöfdingeembetet varit om den frågavarande försummelsen och rättegången okunnig; men underligt förefaller det då man ser landshöfdingen inför tronen loforda det sätt hvarpå hr Levin fullgjort sina åligganden, medan denne tjensteman står under tilltal inför domstol just för det han försummat, för det han ieke alls uppfyllt en af de vigtigaste blånd sina tjenstepligter. Ingen lärer för öfrigt, hoppas vi, föreställa sig, att vi sökt gripa in i denna sak, på ett sätt som möjligen kan göra afbräck i en tjenstemans bana, endast derföre att personen i fråga gjort sig saker till omförmälda tjensteförsummelse. Sådana försummelser lära beklagligt nog icke vara sällsynta vid de mindre rådhusrätterna; och de förtjena väl att beifras af den som vederbör; men de sätta likväl icke någon fläck på deras medborgerliga anseende som dertill göra sig saker. Hvad tom i förevarande fall förmått oss att taga till ordet är den till skamlig fräckhet gränsande otillständigheten hos en tjensteman, att bestrida riktigheten afen angifvelse, i afseende å hvilken en domstol väl kunde ifrågasätta fullständigheten afden förebragta juridiska bevisningen, men om hvars fullkomliga befogenhet icke ringaste moraliskatvifvel kunde uppstå att vidare emot intyget af en embetsman, hvars offentliga ställning och enskilta karakter berättigade honom till det största vitsord, och emot ett vittnes på ed afgifna berättelse fullfölja nekandet ända till dess värjemålsed ålägges, och att slutligen nödgas afstå från anlitendet af denna utväg att ådagalägga den oskuld, ban föreburit. Vi böra slutligen tillägga, att viicke känna någon af de öfriga sökandena till den ifrågavarande tjensten, och att vi således icke mellankommit för att gynna någon hr Levins medtäflare; men det synes oss, att om vid hvarje befordran ådagalagd duglighet, pålitlighet och redbarhet böra tagas i betraktande; så böra likväl dessa egenskaper i synnerligt hög grad förefinnas, då fråga derjemte uppstår att öfverflytta en tjensteman från en bana till en annän, såsom t.ex. här ifrån domarekåren till landtstaten, dervid naturligtvis många, som på den sistnämda banan sökt sin fortkomst, skola förbigås. Då K. M:t i statsrådet icke torde hafva sig bekant hvad som tilldrager sig hos K. M:t i högsta domstolen, bafva vi, genom det bidrag vi lemnat till :hr: Levins meritförteckning, beredt konseljeis ledamöter tillfälle bedöma, om denne tjensteman kan anses. vara i besittning af egenskaper, som berättiga ho nom att vid ett sådant tillfälle ihågkommas. —ZZL ease