Aftonbladet – 3 augusti 1859, sida 2

rspuylla och otruktsam. Anledningen hvarför vi i dag påminna hära är ett befordringsärende, för närvarande ilande hos regeringen. Tjensten i fråga är sserligen icke riksvigtig — det gäller en-; st en. kronofogdebefattning i ett af Ny öngs läns fögderier —, nen då det, på gfund omständigheter som kommit till gr kändom, synts oss mer än tvifvelak or hund da den person, som blifvit ur afenq Star eötörd i första rslagsrummet och erhållit söhangens befallngshafvandes amplaste förord kan Anses nom sin redan tillry malagda Dana erbjuda rantier för att har 8 7 vh RR Sal i sin mån upprättNar vår, embets sannakårs anseende för dugblicistiskt .sarbet, ha vi trott det vara vår ; pligt att offentligen framlägga ad vi En om honom hafva oss bekant. . ort species facti skall sätta allmänheech höga vederbörande i tillfälle att bära döma. Till den ifrågavarande tjensten hafva annält sig elfva sökande, nemligen en expedionskronofogde, en häradsskrifvare, tre. länsvän, en borgmästare, en vice häradshöfding, n kammarförvandt och tre länsbokhållare. onungens befallningshafvande har i första förlagsrummet uppfört borgmästaren i Thorsälla S. N. Levin, samt i andra och tredje ummen häradsskrifvaren Essån och länsbokållaren Hök. Sitt förord harlandshöfdingen ifvit åt den förstnämnde under förklaring, att borgmästaren Levin i fråga om tjensteår hade ett betydligt företräde framför alla sina medsökande, hvadan och då han derjemte gjort sig förtjent af konungens befallningsbafvandes förtroende för det sätt, hvarpå han under sin 25-åriga verksamhet såsom magistratens i Thorshälla ordförande fullgjort sina åligganden, .konungens befallningshafvande ansåg honom vid upprättandet af föresarande förslag i främsta rummet komma i åtanka. Nu är likväl förhållandet; att om än hr sevin. fullgjort sina åligganden såsom borgnästare i Thorshälla på ett sätt att han vunit landshöfdingeembetets förtroende, så har an deremot icke gjort det till justitieomoudsmannens belåtenhet. Man vet att berätta, att för omkring ett tiotal af år tillbaka. när då varande innehafvaren af nämde höga embete, hr S. L. Theorell, inspekterade rådhusrättens i Thorshälla arkiv, hade domböckerna för flera föregående år befunnits ofullständiga. Förbållandet anmärktes och hr Levin tillbölls att fullgöra den honom åliggande tjenstepligt. Detta lärer han äfven ha gjort och något åtal med anledning af hans försummelse följde icke den gången. Men i Juni månad år 1853 kom hr Theorell ånyo till Thorshälla. Icke heller nu hade hr Levin sina domböcker i ordning. I sin till 1856 års ständer afgifna berättelse förmäler justitieombudsmannen, att han fann domboken för 1852 ofullständig i så måtto, att på flerfaldiga ställen luckor blifvit lemnade för ännu ouppsatta mål och ärenden; i anseende hvartill jag funnit åtal emot der varande borgmästare nödigt samt gjort sådant hos kongl. Svea höfrätt anhbängigtn Vi kunna tillägga att detta åtal följde först då hr Levin, trots honom gifna allvarsamma föreställningar, försummat att inom honom förelagd respittid t:1l justitieombudsmansexpeditionen inkomma med bevis att 1852 års dombok befunne sig i komplett skick. Sedan åtal emellertid blifvit anstäldt, hvad gjorde nu hr Levin? Erkände sin försummelse och underkastade sig det. derför i lag stadgade ansvar, menar läsaren. Tyvärr hafva bofrättens och högsta domstolens protokoller helt annat att förmäla. I sin till hofrätten afgifna förklaring ansåg hr Levin sig tillständigt att bestrida den gjorda angifvelsens riktig het, till följd hvaraf hofrätten, som ansåg anteckningen i justitieombudsmånnens diarium icke innefatta något bevis till styrka för angifvelsen, fann det borgmästaren icke kunde ansvar i målet ådömas. Justitieombudsmannen, som med rätta fanr ämnet vara af icke obetydlig. Vigt, enär ge nom en försämmelse af den beskaffenhet. hvarom fråga var, äfventyras, att den dom: bok, som bordt vara uppsatt, för alltid för blifver ofullständig, helst endast af en till. fällighet beror, huruvida den person, som ar betets fullgörande åligger, icke efter en längre tids förlopp är .dertill urståndsatt, utan at kunna af någon annan ersättas — justitieom budsmannen, säga vi, besvärade sig hos högsta domstolen-öfver hofrättens: utslag, anhål lande dervid, att sedan hofrätten ansett ut draget af hans -embetsdiarium: icke innefatte något bevis, det måtte tillåtas. honom att få den person, som fört det ifrågavarande dia rium, på vittnesed hörd öfver rigtigheten a den anteckning som borgmästaren bestridt. Dette bifölls af högsta domstolen; och målet åter förvisades således till hofrätten. Det åbero pade vittnet hördes der på ed och vitsordade till alla delar riktigheten af det angina för. hållandet; men hofrätten ansåg likväl, at hvad som i målet förekommit ieke innefattade ens halft bevis eller bindande omstän digheter och liknelser till stöd för den gjorde angifvelsen, och fann följaktligen borgmästa ren icke kunna ådömas ansvar eller edgång Högsta domstolen, hos hvilken saken fö andra gången fullföljdes, var likväl af en:n nan tanka och ålade borgmästaren. Levin: at gå värjemålsed. Någon dag i sistlidne Jun månad tilländagick det honom för edens : gå ende beviljade anstånd, och vid. efterfrågar i hofrätten ha vi förnummit, att Levin brusti åt. eden. I en ingifven skrift lärer. han: he undskyllt sig med, att-så lång tid nu förflu 3 ——— RA RA