Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 3

hittills så ensliga lifs dunkla väfnad, hade åter brustit, och dock måste vi, för att göra henne rättvisa, säga att hon sörjde mera för Kits än sin egen skull. För tänkaren är detta intet ämne till förvåning, ty det ligger en sjelfförsakelse i den ädla qvinnans kärlek, för hvilken mannen, i allmänhet taladt, är en främling. Om han åter afviker från den väg han beträdt, .miss Cheerly, sade hon ofta; om han vänder sig bort ifrån templet med foten på tröskeln ? Nej, han skall det icke, svarade då Emma tröstande. Det är icke i vår bedröfvelses timmar som hjertat öfverger sin enda, sanna tröst. En god: engel skall ännu ledsaga honom. , Hvilken engel? frågade Nancy, som ej rätt fattade hennes mening. Minnets engel, sade hennes vän. Detär få af oss, som ej. hafva erfarit dess inflytande. Hur ofta har ej modrens lärdom, modrens bön fört den vacklande själen från brottet, mildrat den hårdaste natur — framkallat tårar ur klippan. . Ni tror ju fast på Kits kärlek, Nancyp, tillade hon; gör ni ej det? — Ack jo.s Och på hans förtroende till er? Han skall aldrig hysa något tvifvel om mig, svarade den unga flickan med blygsam tillföreigt. Detta förtroende, denna kärlek, fortfor den förra, skola bålla honom qvar på den väg, der han endast kan hoppas att finna er. Ja, ja, ni bör naturligtvis förstå allt bättre än jag, anmärkte hennes medfånge, hvilken hoppades att miss Cheerly måtte hafva rätt, ehuru, hofi -endast till en del var öfvertygad genom hennes argumenter. Jag skulle icke känna mig så modfälld), tillade hon och såg sig omkring i rummet, om jag blott egde det ringaste hopp att slippa ut härifrån. Jag aw