Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 3

-Itager några ytterligare åtgärder att qväfva den eviga härden för Europas oroande. Till slut uppgifver Patrie? de medel man måste använda för att göra Villafranca-freden fruktdärande: Italien måste vara för Italien, heter det; Österrike får icke mera i framtiden bekymra sig om detta land; Österrike behåller väl Venetien, men icke heller der får det uppträda österrikiskt, utan italienskt. Venedig och hertigdömena få för framtiden endast ha italienska intressen; äfven förstås det ai sig sjelf, att den italienska konfederationen måste beskydda sig sjelf samt att hädanefter inga österrikiska soldater få finnas i Italien, der de förut spelat fångvaktare. De från Italien återvändande trupperna komma att förläggas i läger uti Vincennes till den 15 Augusti, då det högtidliga intåget i Paris kommer att ske. Sammanskott göras i alla departementer för anordnande af festligheter för dem. De trupper, som först tågade ut till Italien, skola först återvända. Redan börjar Pariserindustrien visa spår at fredens inflytande, och beställningar ingå nu till och med från Tyskland. Från Österrike göras betydliga reqvisitioner i lyxartiklar; ett Wienerhus har hos en vagnfabrikant på en gång beställt 40 vagnar. Icke mindre betydliga äro beställningarne från Amerika och Spamen. Ryssland har från en fabrik i Paris beställt icke mindre än 1000 waggons för sina jernvägar. ENGLAND. Lord Lyndhurst förnyade den 25 Juli i öfverhuset åter enträget sin begäran, att krigsrustningarne måtte fortsättas. Regeringen lofvade i anledning häraf, att en blandad komite skulle tillsättas, hvilken skulle rådpläga och afgifva sitt utlåtande om landets försvarsanstalter. Sedan någon tid tillbaka har det åter varit allvarsamt ifråga att inrätta en särskilt justitieministår i England. Regeringen har visat stor skonsamhet uti processen mot medlemmarne af Fenixklubben. Alla de, som varit ställda till ansvar inför assisdomstolen i Kerry, ha, sedan de bekänt sig vara skyldiga, blifvit frigifna på sitt ord att ej ånyo företaga någonting mot landets lugn. Den 29 Juli afgaf lord John Russell följande förklaring: England är ej befogadt att vid uppgörelsen i afseende å Lombardiet blanda sig i saken; det tillkommer de krigförande makterna att ordna denna fråga, och detta ordnande skall göra föga ändring i de europeiska angelägenheternas tillstånd. Desto vigtigare vore Italiens framtida organisation. Sedan lord Russell härpå anmärkt, att fredspreliminärerna voro riktigt återgifna i tidningarne, uppläste han ett utdrag af en depesch från grefve Walewski, hvarigenom England inbjöds till en kongress rörande Italiens allmänna intressen, samt anmärkte dervid, att regeringen ännu icke lemnat sitt samtycke, utan ville först se, om det fördrag, som kommer att afslutas i Zärich, skall bekräfta preliminärerna, i hvilken händelse kongressen vore öfverflödig; om Österrike samtyckte till kongressen, hvilket ännu var oafgjordt; om den italienska . konfederationen endast skulle gynnas eller verkligen bildas, samt i sistnämda fall om påfven skulle bli hederspresident och Österrike en förbundsstat, hvilket ingalunda skulle vara enligt med Italiens intresse; vidare, på hvad sätt storhertigarne af Toscana och Modena skulle restaureras, då Frankrike utan tvifvel icke skulle medverka dertill genom militära åtgärder och svårligen tillåta en restauration med våld genom Österrike, samt ändtligen om påfven och Österrike skulle tillåta religionsfrihet i den italienska konfederationen. Lord John Russell försäkrade till slut, att England, endast i det fallet, att den italienska friheten och oberoendet behöfde: befrämjas, skulle skicka sändebud till kongressen. — Hr Disraeli frågade, om det vore sannt, att England anbefallt Lombardo-Venetiens afträdande å Österrikes sida och derigenom förmått Österrike att antaga de af Frankrike erbjudna gynsammare vilkoren? Detta hade varit ett återupprepande af det år 1848 begångna felet, menade hr Disraeli. — Lord Palmerston försvarade sin år 1848 följda politik och förklarade, att regeringen alldeles icke framlemnat några egna, utan blott Frankrikes förslag och dervid låtit uttryckligen förstå för Österrike, att England icke gåfve några råd. — Hr Whiteside tadlade skarpt detta framlemnande af förslaget, emedan Österrikes eftergifvenhet deraf förorsakats och det fått anledning till missnöje med sina bundsförvandter. — Hr Gladstone sökte försvara regeringen mot denna förebråelse, och slutligen rekapitulerade lord Jobn Russell sitt anförande. Morgontidningarne för den 29 Juli visa sig synnerligen belåtna med franska Monitörens tillkännagifvande dagen förut om franska flottans och bärens försättände på fredsfot; Times och några andra tidningar råda dock till att ej inställa arbetena -å engelska flottåns förstirkning, emedan denna vore oundgänglig. Från Malta berättas, att vice amiral Fansbawe afseglat derifrån med 5 linieskepp och I fregatt, såsom det tros, till Neapel. Äfven konteramiral Mundy har afseglat med ett linieskepp och en fregatt. Linieskeppet ?Brecy och två kanonbåtar ha jemväl gått till sjös. TYSKLAND. Enligt underrättelser från Frankfurt ha de redan en längre tid före det italienska krigets utbrott mellan: Österrike och Preussen uppkomna tvistigheterna om fästningen Rastatts besättande blifvit förlikta, i det att båda dessa makter gemensamt med Baden till förbundsförsamlingen inlemnat ett förslag, att — 2 rr——