Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 3

undrar huru länge de ämna hålla oss i denna fångenskap ? : Det finns hopp, hviskade Emma — gossen! Kelf? 3 Ja, sjelfva hans enfald skall vara oss till gagn, fortfor den förra, som noga betänkt sin plan. Den största svårigheten, tillade hon, vblir att förskaffa oss någonting att skrifva med — sedan vore det öfriga lätt. Nu inser jag allt!butropade Nancy glad. Ni vill förmå Kelf att bära ett bref till sir John Sellem. Gossen skall våga allt för er skull. Nej, icke till honom), afbröt den värnlösa flickan och ryste ofrivilligt vid sin förföljares namn, om hvars låghet och hyckleri. hon nu var fullkomligt öfvertygad; det var tydligt att han skaffat henne ur vägen, för att dölja sitt brott — men till en. sannare, en ädlare vän. Hvilken menar ni? frågade. sömmerskan uppmärksamt. Till den ende vi hafva qvar — Kit Corling,, svarade Emma. Men vi måste vara ytterst varsamma; ty jag fruktar att vi äro i händerna på lika samvetslösa som listiga fiender. Vi skola bedja om arbete, till att fördrifva tiden Och sedan ? Om bara qvinnan här i huset finner huru skickliga vi äro, skall det ej dröja länge innan hon blir ifrig att draga nytta deraf. De onda äro sällan fria från fåfänga, tillade miss Cheerly. . Det låg mycken sanning i. denna sista anmärkning, ty erfarenheten lär oss att hjertat sällan upptages af en enda läst. Betsy. Amos — eller Bet, som hon vanligen kallades — kaäptenens hushållerska och den enda domestik, utom fånen, som bodde i huset, var en af dessa personer, hvilka