Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 2

den hade nemligen blifvit kringdikad af en tillstädesvarahde kommendering från strandbatteriet vid Rya Nabbe. Elden förmodas hafva uppkommit genom lustresandes vårdslösa handhafvande af eld vid kaffekokning och cigarfrökning. Vårdslöshet med eld, i alla händelser klandervärd och farlig, hade här kunnat anställa en hisklig förödelse ej blott i skogen, utan synnerligast genom det nära grannskapet a? ej allenast krutmagasinet, utan äfven en annan byggnad, i hvilken inalles förvarades 3800 centner krut, samt ett ytterligare hus, uppfyldt äf färdig ammunition. Om måndagen utfärdade landshöfdingeembetet order till vederbörande kronobetjening att uppbåda folk för eldens fullkomliga släckning, hvilken sedermera pågått, till en del under hr statsrådet Fåhrei personliga närvaro, och numera anses vara fullkomligt afslutad. — Nerikes Allahanda omtalar ett nytt exempå huru en sockenstämma tillmäter sig rätt att pålägga böter. Stora Mellösa församling har nemligen, säger Nerikestidningen, på sockenstämma fattat följande beslut: 1:o En sträng uppsigt skall hafvas på alla främmande personer, som besöka socknen och söka här utsprida villomeningar rörande vår trosbekännelse; 2:o Eho som helst, som upplåter rum för sådana sammankomsters hållande eller blott hyser proselytmakaren, skall böta 10 rdr rmt till tveskiftes emellan socknens fattiga skolbarn och den allmänna åklagaren, hvilket vite vid hvarje förnyad öfverträdelse ökas med 10 rdr rmt; 3:o Till uppsigts hållande häröfver tillsättes en uppsyningsman för hvarje rote, hvilken eger att, vid vite af 2 rår till församlingens fattigkassa i händelse af uraktlåtenhet att troget fullgöra sitt uppdrag, genast till kronobetjeningen anmäla förhållandet. Och skulle detta församlingens beslut hos konungens befallningshafvande till erhållande at stadfästelse anmälas. Oafsedt det ändamål, för hvilket böterna här bestämmas, behöfva vi knappt tillägga, att detta sockenstämmans tilltag är alldeles olagligt. — Om den nyutsedde representanten för Upsala hr Sundvallssons uppfattning af sin publicistiska sk,ldighet fäller Handelstidningen följande omdöme: På samma gång besvär blifvit anförda mot det i Upsala hållna riksdagsmannavalet, besvär, hvilkas giltighet ej torde kunna underkännas, har en handling af den utsedde riksdagsmannen, boktryckaren Sundvallson, kommit i dagen, hvilken visar att denae man, burudan eljest hans karakter må vara, iafseende å publicistisk heder står på ett ganska lågt stad.um. Sedan nemligen hr Sundvallson låtit i sin tidning Upsala införa sanningslösa och kränkande anfall mot förre riksdagsman. nen-i Bondeståndet S; Ödman, samt låtit särskilt bland valmännen i hr Ödmans härad sprida dessa osanningar, vägrade han hr Ödman plats för ett genmäle, deri osanningarne vederlades. På samma sätt har han ock med osanna beskyllningar nedsatt sin medtäflare till valmännens i Upsala förtroende, den allmänt värderade, redbare och insigtsfulle rådmannen Henschen. Sist omtalas, att han, för att vinna sitt syfte, affischerat sig vara anhängare af skråsystemet, m. m. Att hr Sundvallson, med sådana medel, kunnat lyckas blifva vald, är ett sorgligt bevis på de väljandes ståndpunkt. Vi beklaga händelsen dubbelt derföre att den tjenar att nedsätta publiciteten, hvars ansvarsfulla och svåra kall icke haft så lätt att i vårt land vinna , något erkännande och komma till någon heder, till oberäsxnelig skada för samhället, hvars upplysning och moralitet i så väsentlig mån bero derpå, att det offentliga ordets män åtnjuta den allmänna aktning, som utgör det starkaste bandet för missbruket af den makt de innehafva. Men huru skola publicisterna vinna en sådan aktning, då män sådana som hr Sundvallsson ibland dem få ostördt grassera?