Aftonbladet – 1 augusti 1859, sida 2

tänkt, fortfor han långsamt, var hans plan att göra sig af med Harry Burg inte så dum; det var sättet som icke dugde. Jag kan icke se fördelen!, utropade Snape. Huru? Ni finner icke fördelen af att han skulle efterträdt honom såsom laglig arftagare till godset? sade sir John. : Ett nytt ljus uppgick för hans båda åhörare, som ändåtligen insågo att detta skulle förenklat affären mycket. Men nu har han emellertid lemnat England, mumlade Helsman, i det han lutade sig tillbaka i stolen och betraktade rökhvirflarne från sin cigarr, hvilka behagligt höjde sig emot taket. Inte ligger Paris så långt borta, sade bankiren med låg röst. Anmärkningen var ganska enkel, men hans åbörare sprutto till och betraktade hvarandra under tystnad. Hör på, sir John, sade förvaltaren, hvilken var den förste som talade; vi äro alla vänner här och kunna lita på hvarandra. Lagen är både långsam och osäker. Någonting borde göras. Det är också min tanke,, sade baronen och drog djupt efter andan. Och min, upprepade kaptenen långsamt. Jag kan inte tala deras fördömda rotvälkan, fortfor Snape; annars skulle jag göra en liten tur ditöfver. Dessutom är jag känd, och min närvaro är nödvändig i England., Och äfven minx, tillade Nancys och stackars Emmas fångvaktare. Jo, ni skulle möjligen kunna undvaras här emma, min bäste Helsman, sade sir John Sellem; och då jag närmare tätiker på saken, behöfver jag verkligen en pålitlig vän i Paris för vissa börsspekulationer. Det tycks iom Carlisteria nu ämnade hålla stånd i de paskiska provinserna.