Aftonbladet – 29 juli 1859, sida 3

. Jag fruktar nästan att I hafven rätt, mina herrar.. sade Kit. Ty oaktadt den gamla qvinnans bedrägeri och otacksamhet, var hennes unga matmor henne mycket tillgifven: Hvilken svaghet,, tillade han för s:g sjelf, och att äfven Nancy kunde gifva vika derför by Det var olyckligt att de båda vännerna icke kände sig ega rättighet att meddela den stackars ynglingen allt. Hade så varit fallet, hade de nämnt sir John Sellem som sin sagesman, skulle han med sin snabba u:pfattning tvifvelsutan funnit en förklaring, som deras tystnad nu dömde honom vatt förgäfves söka. Men en skön och värnlös flickas goda rykte stod, som de trodde, på spel, och heder samt rättskänsla gjorde dem stummas. De underrättade honom om sin snara afresa från England. Jag bar icke glömt ert svar, sade Harry Burg, då vi önskade att ni ville emottaga någon belöning för ert behjertade uppförande — att ni icke säljer sådana tjenster! derföre vill jag icke säga ett enda ord om penningar; jag beundrar för högt er sjelfkänsla, för att åter vilja såra den. Men ni skall; som jag hoppas, icke förkasta ett sådant bevis på min aktning som den ena vännen fritt kan bjuda den andra.n Han lade ett dyrbart guldur i sin försvarares hand och skakade den med värma. Den unge mannen tvekade ett ögonblick, men sättet, hvarpå gåfvan erbjöds, och ännu mera orden, som åtföljde den, voro så hjertliga, att han icke kunde tillåta sig att förkasta den. Med ett enkelt: Jag tackar er, sir!o stoppade han den således i.-sin ficka, Rätt så! utropade Harold. Den man, som eger. en sann stolthet, gör sig sällan skyldig till den svagheten att hysa en falsk hederskänsla,