Aftonbladet – 29 juli 1859, sida 3

bickenet; deras mässa är frisk; urinledarne (ureteres fria och friska. Binjurarne äfvenledes friska. Urinblåsan (vesica urinaria) innehåller ett par mat skedar oklar urin; dess väggar och slemhinna friska blåshalskörtelns tredje lob (lobulus prostate tertius är något stor. Byggmärgshålan. Ryggmärgen (medulla spinalis) är omgifven af e! stor mångd fett, dess hinnor friska, äfvensom des massä; . I öfrigt intet att anmärka: Stockholm som ofvan. Visum, repertuni Gust. von Diben. Sedan ofvanstående blifvit uppläst, underskrifva såsom vid liköppningen biträdande: Carl Santesson; Sten Btenberg; Carl Sprinchorn; C: Loven; såsbrn läkare under H; M:t konungens s sista sjukdöm : P. 0. Liljewalch; P. HB. Malmsten; såsom i öfrigt vid liköppningen närvarande: C. U. Sonden; Aug. Timol. Wistrand; Ax. G. Carlson; F. C. Vaye; P. R. Lundberg; HH. Hitphers; Fk. A. Wästfelt; W. W. Nerman; Carl Dellwik; I. D. Grill; Vincent Lundberg; P. F. Wahlberg ; H. Abelin; J.M. Lemechen; J. N colaijsen; och såsom protokollsförande: dr A. Hilarion Wistrand. Ofvanbeskrifna vid obduktiohen funna par tologiska förändringar; jemförda med de i ofvanintagna sjukdomsberättelse öch i de offentliga bulletinerna anförda sjukdomssymptomer, gifva anledning till följande slutsatser rörande sambandet dem emellan: 1:o Den oregelbundenhet i hjertats rörelser, hvilken under flera år, tidtals mera, tidtals mindre, besvärat, berodde på närvaron och utvegklingah äf de i sorta-valvletna funna sjukliga förändringatne, Hvilka, uppkomna vid den i sjukdomsberättelsen omtalade rheumatiska febern, sedandess fortvarat och ökats, så att de vållat förtunning af venstra kammarens vägg och utvidgning af dess håla; men på samma gång, eburu auskultatoriskt iakttagna, genom naturens åtgärd utjemnats och modifierats under årens lopp, så att de tillåtit bjertat fungera, fastän mindre regelbundet och fullständigt. 2:o Den i sjukdomsberättelsen skildrade tankspriddhet, hvilken från flera år tillbaka iakttagits och hvilken står i samband med sedermera (1857) skarpare framträdande symptomer — kongestion till hufvudet och förminskad arbetskraft — eger sin förklaring i den funna sjukliga förändringen af hårda hjernhinnan, hvilken genom en smygande, sig äfven till hufvudskålens inre skifva sträckande, kronisk inflammation var dels i ovanligt hög grad förtjockad, dels starkt sammanvuxen å ena sidan med bufvudskålen, å andra sidan med fina hjernhinnorna och genom dessa med de öfra hjernvindlarnes yttre lager. 3:0 Den uti lilla bjernans högra hälft funna blodutådring, hvilken genom sin ofvanbeskrifna beskaffenhet och inverkan på underliggande ben, visar sig hafva haft en ganska lång tillvaro har ock sannolikt vid samma tid, eller början af 1857, egt rum, röjande sin uppkomst genom stegring af ofvannämnda hjernsymptomer samt genom tillkomna svindel och kräkningar, och sitt fortfarande inflytande genom de anmärkta oordningarne i muskelrörelserna, synnerligast i nedre extremiteterna, samt oförmågan att öfver dessa rörelser bestämma. 4:0 Snart derefter har äfven börjat utveckla sig den i stora bjernan — bakre Iloberna, sidoventriklarnes väggar, septum och corpus callosum — funna uppmjukningen med åtföljande utgjutning i ventriklarne och dessas utvidgning, hvilken förändring till sin början karakteriserats af den tilltagande sjukliga liknöjdheten, sedermera af den fortskridande förlamningen i de viljan underkastade musklerna, och slutligen af lamheten i utförsgångarnes, tal-och respirationsorganernas muskler. 5:o Såsom sannolikt kan slutligen framställas den förmodan att, då i öfrigt intet tecken till ny inflammation inom kroppen förefanns, den kring den gamla blodhärden i lilla hjernans högra lob funna, nytillkomna inflammatoriska processen varit orsaken till de under allrasista tiden uppträdande, i de offentliggjorda bulletinerna omtalade febersymptomerna, och således är att anse såsom den sista symptomatiskt iakttagna och anatomiskt märkbara sjukliga förändringen. Stockholm som ofvan. Gust. von Diben. THn Lhkart nate cam danna tidnin ae nn AL 11