Detta sista. löfte bestämde henne att resa. Ej för att Nancy tvekade i sin önskan att följa Emma, men hon tänkte på Kit. Föga anade den unga flickan att han just i denna stund beredde sig på att infinna: sig inför en domstol. . Medan de två bedragna och värnlösa flickorna:åto en hastig frukost, märkte de en nervös otålighet, hos Jasper. Men den väckte inga misstankar, och de tillskrefvo den endast hans oro öfver Rebeckas sjukdom samt kände sig ännu mer styrkta i sin goda tanka om honom; Sedan den enkla måltiden var slutad, satte de sig upp i åkdonet och foro af. just som Harry Burgs brougham svängde om gathörnet. Jasper log, ty han gissade fintligt till vagnens egare och mumlade för sig: sjelf: Han kom försentl SBEXTONDE KAPITLET: Den ledtråd vi förlorat, Söm skulle fört oss ur den mörka irrgång, Der nu vi famla, till det ljusa tempel, Der sanningen i evig skönhet tronar Och som vi söka nu, liksom den blinde, På heden vilsegångne vandraren Förgäfves söker vägen hän förlorat. — Gammalt skådespel. Det dröjde något innan broughamens egare fick rätt på huget, och sedermera en ännu längre stund innan någon kom att öppna porten, ty värdinnan, mrs Perkins var inbegripen i ett förtroligt samtal med sin: granne, hvarunder de uppräknade . och afhandlade alla möjliga både tänkbara och otänkbara skäl, hvarföre hennes hyresgäster lemnat sina rum vid en sådan tid på dagen. Inte kunde det vara för att sälja sitt arÅ bete, sade hon, ty endast fyra af de sex näsdukarne voro färdiga; och iote heller kunde