EE SR, NE BREES SR SR MaE SYSTER SRS ny ERNA SE Land skall med lag byggas. Denna urgamla, för hela den skandinaviska norden gemensamma grundsats har H. M:t konung Carl XV upptagit såsom sitt valspråk. Då man vant sig att betrakta de konungsliga valspråken såsom kortfattade uttryck af de känslor, som genomströmma de föresatser.) hvaraf en konung lifvas då han inträder i sitt vigtiga och ansvarsfulla kall, har man mångfaldigt skäl att glädja sig deröfver, att konung Carl satt.på sin sköld: denna sköna sats; som är så äkta nordisk och innebär ett så djupt erkännande af grundvilkoren för mensklig. odling ...oeh.-samhällsfrihet. -I-hvarjes tänkande svensks öron har: detta valspråk en helt annan och. bättre klang än det, som allmänt varit. uppgifvet såsom. det af konungen valda, ochi hvilket den mångtydiga näran sattes framför fosterlandet.. -Då Sverges konung uti närvarande stund såsom sitt symbolum, sin tidderliga handfästning ställer fram orden: Land-skall med lag byggasa (odlas, förkofras, utvecklas), så innebär detta löften oeh sjelfförpligtelser, som han visserligen i sitt hjertas djup noga öfvervägt och som han af alla krafter skall sträfva att hålla och fullTe Hans rättframma, manliga och riderliga karakter innebär en borgen för att han icke skall lofva eller förespegla nationen -någonting; som-han icke i djupaste och fullaste mening ärnar hålla och genomföra och att ingen möda, ingen uppoffring skall vara honom för stor, för att isanning kunna infria sitt inför nationen, inför samtid och efterverld gifna konungsliga hedersord. ktningen för lagarne är den första och vigtigaste af alla samhällsdygder. Att göra lagen lydd och sådån, att den kan lydas, är den första och sista omsorgen för handhafvarne af samhällets makt, ty. godtycket och laglösheten äro samhällets dödsfiender. Hos -fria folk är aktningen för lagarne naturlig, då de utgöra ett uttryck af folkets egen .öfvertygelse, dess hjertas böjelse, ja till och med af dess framtidsförboppningar; de respektera sig sjelfva uti sina lagar. Det ligger hos dem i regeringsn aktens, lika mycket somsi folk: maktens intresse. att vårda och underhålla aktningen för lagarne. Detta sker dels derigenöm : att lagarne noggrannt iakttagas och tillämpas, så länge de äro gällande, och att man ällvarligt griper sig an med att förbättra dem, när de icke. stå i öfverensstämmelse med tidehvarfvets bildning och folkets rättsmedvetande. En regering, bvars välde. grundar sig på lag och icke på våld, bör så väl: för sin egen som för folkets skull visa, att den obetingadt hyllar lagens makt; derigenom blir den sjelf stark :eh befordrar hos. folket känslan för laglighet. Om deremot en konstitutionel regent, icke belåten med den personliga ansvarsfrihet inför lagen, som är honom förbehållen, äfven vill vara öfver lagen, eller om han genom hvarjehanda utvägar kringgår lagen, faktiskt undandrager sig de band, som lagarne lägga på hans vilja, -så undergräfver han sjelf folets känsla-för lagligheten och derigenom sin egen ställning, hvilken i denna känsla har sitt enda varaktiga stöd. Genom lagen och laglydnaden betryggas och möjliggöres odlingen, det fortgående bildningsäarbetet. Men bildningen: kan understundöm skrida så mycket framåt, att lagstiftningen ej håller jemna steg med densamma, utan stannar på en lägre ståndpunkt, som icke är förmånlig för upprätthållande af vördnaden för lagen. Der kunna nemligen till följd af omständigheterna uppstå makter, som med framgång sträfva att tillbakahålla och motverka bildningens inverkan på lagarne, och häraf blir återigen en följd, att bildningen, som vore färdig att i sin ordning taga nya steg framåt, tillbakahålles och försinkas genom de olämpliga lagarne, genom institutioner, som icke motsvara och ha sin grund i nutidens, utan i längesedan försvunna förhållanden. I sådant fall är det den regerings pligt, som älskar slagligheten och det under dess skygd fortgående civilisationsarbetet, att med all kraft m-:dverka dertill, att lagarne bli förbättrade öch komma 1 barmoni med uppiysningen och rättsmedvetandet, Bildningen får aldrig sina framsteg :och frukter :betryggade, förr änhon ingått i lagstiftningen, och den rätt och sanning, som lefver i folkets hjertan, måste bli gällande lag, för att ha: en verklig tillvaro i samhället. En konung, sont älskar bildningen och agen, som har nog ädelhef ihjertat och nog energi i viljan för att kunna representera sitt folks moraliska kraft, han hat ötåliga medel.i sina händer att kunna; Utan att:på något sätt bryta mot laglighetens princip, utan hvarje våldsam brytning och förstörelse, besegra de makter, som motarbeta sanningens och rättvisans framgång. Det finnes intet gröfre misstag än det; som mönärkerha begå, då de söka stöd-på det ena eller ändra hållet, hos det ena eller andra särskilta intresset, i stället för uti den stora. allmänna Jlaglighetskänslän, ut den allmänna belåtenheten med och den. al männa aktningen för lagarne. En regent; som anser det ligga i sitt intresse attskydda embetshierarkien emot berättigade anmärkningar, att öfverskyla dess felsteg, i stället för att betrakta dem såsom fel, begångna emot honom sjelf, emot samhällets majestät; en monark, ;sora vid befordringar låter tillfälliga och personliga bevekelsegrunder gälla i stället för afseendet på det allmännas tjenst och på lagens klara bud, attingenting annat än den verkliga förtjensten bör i sådant fall tagas i betraktande; en monark . slutligen; som i detta och i andra hänseenden mera hyllar, mera anser för sin Aen. enaInlasten in. den andra han. missför