Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 1

Den redlige tysken nickade till samtycke. Jag vet — det var endast förlagdt. Det, är allt.s Det samtal, som nu följde mellan Rebecka och kassören, återgaf. äfven den brottsliga qvinnan sitt mod. Var endast bestämd, sade han, så skola vi ännu narra dem, Det hände sig så, till stor mehn för rättvisans gång, att den tjenstgörande uppsyningsmannen, som förr varit skrifvare i City, kände igen herren i hvita halsduken, hvilken han ofta sett på sin förmans kontor. Det var honom icke möjligt att misstänka en så aktningsvärd person för en laglighet. En om sender, en om sender, om ni behagar., upprepade han. Hurudan är anklagelsen ? Jag anklagar denna person för att hafva bedragit sin matmor,, sade Kit Corling; och — Jag anklagar denne man för att hafva bestulit mig, afbröt. Rebecka; och dessa personer för att hafva varit honom behjelpliga derutin, tillade hon, och pekade på Harry. Burg och hans vän, hvilka mötte beskyllningen med ett föraktligt leende. I Tjenstemannen betraktade dem uppmärksamt... De voro-honom okända och någonting i deras utseende och sätt kom honom att tvifla på anklagelsens rättvisa. . Jag tror, herr uppsyningsman,, sade Harold, att jag skall kunna framställa denna sak i sitt. rätta ljus, om ni vill.lyssna några minuter till. hvad jag har att säga.. Jag hade ätit. middag -hos min vän general Trelawney och var på hemvägen, då jag vid Haymarket fick höra flera personer inbegripna i en häftig ordvexling. Jag urskilde deribland min väns röst och skyndade naturligtvis till honom, Det nedrigaste anfall. gjordes derpå så väl