Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 1

gar till deras vetskap. Naturligtvis tillhörde det icke deras åliggande att döma hvilkendera parten hade rätt eller orätt, och för att således ingen väld skulle inträffa, beslöto de att taga hela sällskapet till närmaste poliskontor. : Två cabs kördes fram till. porten; Kit och hans följeslagare, åtföljda af en polisman, itego upp i den ena; kassören, hang mor och juveleraren iden andra. Till poliskammaren, ropade tjenstemännen, och under hurrarop af en skara sysslolösa dagdrifvare, som samlat sig kring porten, foro de af. Somliga sade att ett mord blifvit begånget, andra att en komplott blifvit upptäckt att plundra Euglands bank och föra bort kronjuvelerna från Towern. De bäst underrättade lutade åt denna öfvertygelse, ty de hade hört några ord om skrifvaren hos en bankir och några diamanter. De blefvo i allmänhet trodda, ty, som en gynnare i hopen myndigt förklarade, medan han undersökte en välklädd, gammal herres fickor, det fins inga sådana skälmar som de. der förb. utlänningarne. Polisbetjenten, som åkte i samma vagn som Rebecka, hennes son och juden, tyckte snart att åkdonhet var för trångt för dem alla och satte sig bredvid kuskens ; i För att göra denne rättsinnige tjensteman rättvisa, bedja vi våra läsare noga besinna sig, innan de tro att han på något vis-lät ocveka sig af ett par sovereigns, som kassöven lät halka ned i handen på honom. ,Säg icke ett ord om att qvinnan är min nor,, hviskade den förre till Juden. Om jig. blir tillfrågad, måste jag säga sanningen, ty jag är cen: redlig mans, svar ade denne. : Men ni skall få halsbandet för tvåhkundrav, illade frestaren; sty det är icke stulet.