Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 1

Sir John känner ingenting af mina enskilta transaktioner., svarade den förre med trumpen min. Ha, ha, mein herr! utropade juden, hvars första omsorg det varit att omsorgsfullt ihopsamla det guld och de banknoter han räknat upp på bordet och åter stoppa demi fickan. Det tyckes nästan som om halsbandet ändå var stulet. ; Nej; för ingen del, svarade den gamla qvinnan, :som nu henmitat sig ifrån sin verkliga eller låtsade sanslöshet. Jag bade blott förlagt d.t. Jag fick emellertid sedermera rätt derpå,; och jag ämnade göra min unga, kära matmor en stor glädje med denna nyhet. Denne gode herre, tillade hon och visade på sonen, som. visste huru föga jag förstod mig på sådana affärer, samtyckte att hjelpa mig med försäljningen. Sonen tog vinken i akt. Han visste huru nödvändigt det var att bankirens namn ej komprometterades och att han blott behöfde några, timmars tid för att undgå den hotande faran. En polisman måste afgöra denna sakn, sade han; jag kan ej tåla att se en aktningsvärd, om också ringa person, som förtrott sig till mig, plundras inför mina ögon. sÖgh er egen mor till, sade Harold ironiskt, ör BO Kassören slog upp fönstret och började högljudt ropa. på polis; det var ett vågadt steg; men äfven. på samma gång. det som bäst kunde befrämja hans afsigter. Ni vågar ett högt spel, sade Harry Burg. Oech ett slugt-äfven, Mänkte bofven. Genom envaf-debesynuerliga tillfälligheter, som stundom verkligvn inträffa. kom ej. blott pen; utan två pölisbetjenter..s Anklagelserock motanklagelse gjordes: Rättsbetjenterna sågo förvirrade ut. En sådan sak kom ej alla da