Aftonbladet – 26 juli 1859, sida 1

bandet för tvåhundrafemtio pund — åtminstone hundra mindre än det var värdt, men säljarne kunde ej vara för envisa — och saken blef uppgjord. 2 Kassören höllQyp juvelerna mot ljuset. Farväl med em amå blistrande sötungar! sade han. Jag fik aldrig se er mer. Nej, åtminstone ej för någon tid, sade Kit, som varsamt öppnat dörren emellan de båda rummen, oförmärkt närmat sig bordet och, innan någon buuönit hindra det, ryckte halsbandet ur kassörens hand. Herr Strassbourger, som varit sysselsatt att räkna pengar, såg upp — Rebecka svimmade. Tjafl ropade hennes son och sprang upp. Tjufvar, menar ni, siro, svarade den unge handtverkaren; ni äro två.s Hvem är ni? Fråga er aktningsvärda mor, hon känner mig. : i ,Med hvad rättighet vågar ni tillegna er.en egendom, som -ej är er? frågade kassören. Icke heller er,, svarade den förre. Jag bar dem rättighet dertill, som hvarje redlig man eger, att afslöja hyckleriet och förekomma brottet. Dessa — äkta perlor tror jag de kallade demo, fortfor han och vände sig till de båda herrarne, hvilka följt honom in ikabinettet, anförtroddes af miss Cheerly i denna qvinnas vård — hon, som ätit hennes faders bröd i tjugo år och nu uppehålles igenom sin unga matmors arbete — och hon har varit nog brottslig att, föregifva sig hafva förlorat dem; De voro den stackars unga flickans sista tillgång. 0 Miss.Cheerly ! upprepade Harry Burg öfverraskad. : Känner ni benne, sir? l Endast till. namnet, mr Bight,, sade han tillsden häpne kassören, som-ej ännu hemta sig, vet er förman af-denna affär? 8 BROSPS FRA MERA FARA ST