Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 3

serna svåra att göra, för all fattigdom och smuts; . Tvätta bort den, ochni skall få se barn som aldrig hafva: känt barndomens glädje — bleka, sjukliga, listiga, små varelser, hvilkas onda anlag i förtid blifvit utvecklade — ni-skall få--se qvinnor; som--kafva krogen till sitt tempel och män, värdiga att blifva deras makar. . Kanske -att den mest roande — emedan den är denthinst engelska delen af London är Leicester-Square och den kringliggande trakten — de quartier de preference för nio tiondedelar af de utländningar, som hedra London medeatt bo der och bedraga dess invånare — en tillflyktsort för patrioter i smutsigt linne och bebrämade rockar; hvilka -frånhöjdenaf sin sublima verldsåskådning betrakta tvål som en öfverflödsartikel, öch vid uppräknandet af sinungdoms: dårskaper icke utesluta den; att en gång bäfva betalt en tvätträkning. Naturligtvis sakna icke dessa kolonister sina boteller och samlingsställen, hvilka stiga eller sjunka: i anseende, alltefter åeras förmögenhet och tillgångar, som besöka dem. Det var til ett af dessa värdshus som Kit Corling visade vägen, åtföljd af. Harry Burg och hans Vän. Den unge handtverkaren nickade bekant åt uppassaren, då han gick uppför-trappantill andra våningen: Ni tycks vara bekant på stället,, anmärkte Harold: Jag må väl det, sir, då jag uppehållit mig bär under bela de tre sista dagarne.; svarade den förre, i det hav tog upp en nyckel ur fickan samt låste upp dörren till ettl:tet rum, som. stod i förbindelse med ett kabinett, genom en dörr, hvars lås var frånskrufvadt. De inkomne sågo sig ömkring; de enda möblerna: i rummet voro en säng, ett bord och en stol; på hvilken låg en nattsäck. Eti af de båda vännerna tänkte tala, men