Aftonbladet – 25 juli 1859, sida 3

Angfartyget Vidar afgick den 19 dennes från Kristiania med 50-man af Akershusisks I musketörkåren, under befäl af kapten Lintney, för att föra kronregalierna till :Stockholm. Med Vidar afgick äfven generalmajo: Fleischer: Till konung Oscars begrafningsakt äro följande norska officerare af armen anbefalda att inställa sig: generalmajorerna Wergeland. Garben, Fleischer, Michelet, Sörensen, Holck; öfverstarne Krefting och Rehbinder, öfverste: löjthanterna Lundb, F. W: Scheel, Glad, Se jersted, Dietrichson, Gram, Fasting, Keilhau och Gude, samt kaptenverna Grimsgaard, Reeder, Falsen. och ryttmästaren EF. Nceser. För Finmarkens. amt äro till storthbingsmän utsedde Jens Holmboe, A. Stoltenberg, C. Gylehe och J. Sehjelderup Hansen. Af flottan äro till begrafningshögtidligheterna kommenderade: konteramiral Hesselberg; kommendörkaptenerna Bentz och Haffner, kaptenerna Meyer och Falsen, kaptenlöjtnant barod F. Wedels-Järlsberg och premierlöjtnant N. Ihlen. VETBRNRAR NT RESA Hr Angeldorff och och Broby kyrkas räkenskaper. Hofpredikanten Angeldorff har begärt plats för följande: Till Bedaktionen af Aftonbladet. Så länge Aftonbladet behagar fortfara att smäda mig, anser jag det fortfarande vara min rätt att mig försvara. Jag skell icke gå utom mitt ämne, som är Aftonbladets nya smädliga anmärkningar vid mitt svar i dess n:r 138 för den 18 Juni på dess föregående anfall emot mig rörände en anmärkning af K. kammarrätten vid Broby kyrkas räkenskap för året 1853. Vill Aftobladet vägra mig dehna rätt, så må det blott säga tillDet finnes persöner och tidninfar nog i lahdet, som-älska tryckfriheten, men afsky dess knutpiskvälde.: Jag? fordrar min rätt; meb tigger-den icke. Jag hoppas i allafall, att sjelfförsvarets rättighet skall i vårt land blifva en laglig ittighet, lika; laglig söm anfallets, tan krus och er, innan Sverge blifvit en eller två riksdagar ältre. Jag är mycket tacksam för Aftonbladts månhet om mitt: anseende, och att det i dettasintresse låtit hyfsa mitt svar innan detintogs. De fleste af Aftonbladets läsare :torde dock i-denna Aftonbladets mäånhet finna icke så liten phariseisni, helst. jag lärt att både. skrifvaoch .hyfsa mitt språk, innan det nuvarande Aftonbladets redaktion fanns:till För sitt anseende sörjer: dock -hvarje: författare bäst sjelf, och.hvad språk och ton angår har jag allra minst af Aftonbladet något att lära. Attmitt svar, dateradt. och afsändt den:18 Maj, först i bladet intogs .den 18-Juni, derföre tackar jag icke. Jag.skulle tro, alla hyfsningar. och -outeslutvingar, .oberäknade, att det är en anfallande tidnings skyldighet, -då den angriper: personers heder. och ära; att intaga det insända. försvaret något min-. dre än en måned. gammalt; och har icke funnit tidningens meddelanden under denna förflutna månad. af den öfvervägande vigtiga beskaffenhet; att saknad: af plats kunnat förebäras.Att bladet-skulle fullfölja sin gamlavana, att tryckå försvaret med näsan oläslig petitstil, under-det: dess egna anmärkvingar: trycktes: med: läslig ochtydlig corpus, var precist hvad jag väntade... Men. att korrekturläspina skulle så vanvårdas som -skett, det väntade jag icke. Huru läsaren funnit, att jag försvarat min sak, derom är Aftonbladet ingen domare, men att. AB. icke skulle-finna, det jag med mindiatrib densamma förbättrat eller lyckats. urskulda mitt missgrepp,, det visste både jag och dess läsare tillförene. Ty aldrig här någon ännu allt ifrån 1830 sett Aftonbladet under alla dess redaktioner, om än aldrig så klart öfverbevisadt, återtaga något sitt eget .missgrepp,. Det är en gämmalt erfärenhet. Jag trodde dock att Aftonbladet skulle kunna skilja mellan renskrifvare och. utskrifvare. Jag har aldrig förnekat välviljan, i landskontorets åtgärd att rätta ett tydligt skriffel, men väl beklagat följderna deraf, då rättelsen icke med detsamma delgafs mig eller redogöraren, emedan det då berodde helt och bållet af en slump, om jag vid räkenskapens uppgörande det följande året skulle blifva .det-varse.Ett embetsfel var det ialla fall af landskontoret att rätta en offentlig räkenskap på egen hand utan redogörarens vetskap. Det hade bort låta felet qvarstå; och skrifvit anmärkning-derom till kammarrätten; eller ock upplyst redogöraren om rättelsen. I hvilketdera fallet som helst hade kyrkan straxt eller ock följande året bekommit sin rätt i debiteringen igen; utan att, någon behöft derpå sitta emellan. I det påståendet ligger uppenbarligen ibgenting oförsynt.,.Om: landskontoret: de föl jande åren upprepat samma rättelse, utan att derom underrätta pastor, så hade väl embetsfelet kyrkan till skada fortsätts — ett besynnerligt antagande, hvarmed Aftonbladet knappt kan mena allvar samt —, men deraf. följer icke, att det icke lika mycket var en felaktig ätgärd, fastän den icke förtsattes. På landskontoret är numera utredt, att det var-en landtkontorist Qvennerstedt,-som hade befattving med granskningen, af. 1852 års räkning. En annan -landskontorist granskade länets kyrkoräkningar följande år, och visste följaktligen: ingenting om den skeddda rättelsen: Landskortorets aktningsvärde chef var alldeles utanför både det ena och andra, och Aftonbladet eger lika liten rätt som jag att i denna affär, honom inblanda. Det skulle vara. för mig lika intressant att veta, hvad. Aftonbladet menar med.det mystiska uttrycket: förskaffa honom en säker: position öfver pastorerna i Skåne, som det är för Aftonbladet: att få känna med oshvad: sorts: tåg, jag ämnar hålla: mig uppe i anseende, i händelse jag skulle göra nig skyldig till annu flere skriffel. Pastörerne i Skåne äro kände för temligen sjelfständigt folk;som icke bruka tåla någons position öfver sig, som ej är behörig; hvårken liberala tidningsredaktioners, eller någon annans. Att vilja söka sig en sådan position är föga rådligt, för hvem det vara må, och hvarje försök dertill skulle bestämdt misslyckas. Att deremot försöka hälla sig uppe i anseende både bland dem och ödf rige medborgare, lärer väl sjelfva Aftonbladet icke finna olofligt, och tågen:i den ställningen kan Aftotbladet gerna få veta. De bestå i att uti sitt embete så bete sig, att hvarje del af dess förvaltning tål den ärliga pressens granskning, och att icke släppa efter eller tappa hufvudet, om någon del deraf angripes af den. orättvisa. Visserligen är det icke mycket smickrande att vara onungsk och.devouerad,, när hela den -herrligheten icke--renderar mer än 12: 32 bko; och det skulle anske: löna: sig långt bättre att vara liberal-och aftonbladisk. Jag har också aldrig spunnitsilke på min konungskhets, och det är värst för migsjelf. Men denna gången har Kongl. Maj:t icke gjort någon oeftergift; z af de 12:32; utan helt enkelt b