timma för nöjen eller förströelser, utan af phigt. Jag har icke nu tid att fullkomligt rklara mig, men jag behötver två aktningsirda vittnen — ett par män, hvilkas ord skola tros, då mina måhända ej blifva fullt antagliga; skulle ni vilja nedlåta er att följa med mig —? Hjertligt gernal utropade Harry Burg. Harold svarade icke genast; han betraktade först Kit några sekunder uppmärksamt. Äfven jag,, sade han slutligen, intagen af det uttryck af heder, som hvilade öfver det vackra, öppna ansigtet. Har jag bedragit mig på er, vill jag aldrig mera tro på nåsons utseende. Hvart skola vi följa er? Till ett af de utländska hotellerna vid Leicoster-equare, svarade Kit Corling, och vi afva ej ett ögoublick att förlora, om vi ej la kömma för sent att upptäcka en af de rigaste planer, gom någonsin blifvit hopspunnen emot den oskyldiga och värnlösa. Låt mig först förbiuda er arm med min säsduk, sade Harry. Se så, framåt nu; vi äro färdiga ått följa er. FEMTONDE KAPITLET. Londons torg och gator likna i ett afseens menskliga varelser — hvar och en bär ;mligen en mer eller mindre egendomlig :ägel, som hvarje uppmärksam betraktare ej ar undgå att finna, om också ett visst slägtto oke ibland kommer honom att tveka. Hvem kan: tillexempel misstaga sig om Jity med sin massa af rö liga, verksamma ionmiskor, som armbåga sig frum; med sitt ippbörliga svrl, likasom ev svärmande biipa; sina från .Öfverfyllda utaf åkoå aföalla möjliga slag, från den tunga packvagnen, lastad ri: ;r varor, som långsamt skrider fram; den a omnibusen, den