Aftonbladet – 23 juli 1859, sida 2

Om Frihoten. (La liberte, par Jules Simons Paris 1859.) I. Vi fortsätta bär den påbörjade framställningen af Jules Simons frihetslära, oeh vilja vu. följa honom i hans undersökningar öfver riheten inom de särskilta slagen af samhäl-. en, hvarvid först i ordningen förekommer familjens förbållanden (Liberte du foyer). Hos å bland de författare, som skrifvit i dessa imnen, finner man en på en gång så sträng uppfattning af den husfaderliga myndigheten och en så innerlig känsla af familjelifvets kärleksrika innehåll. Friheten inom familjen, dennas rättsoch pligtförhållanden äro af sjelfva naturen gifna och betecknade, öch hon bar åt hvar och en af dess medlemmar anvisat en särskild kallelse. Mannens kallelse — säger herr Simon — ,är att beskydda och arbeta; en ädel kallelse, som åt lifvets alla handlingar gifver ett mål och en belöning. Men naturen har ock gifvit fadren och modren en gemensam kallelse, och detta är deras barns uppfostran; ett långvarigt och svårt värf, emedan det är en tanke och en vilja, som det här är fråga om att utbilda. Och för detta ändamål är af naturen sjelf en lågande flamma tänd i föräldrarnes bjertan. De. ha härvid icke behof af någon ef. tertanke. I sam a ögonblick denna svaga bch vanmäktiga varelse är dem gifven, innan han ens förmår älska dem, förstå dem, käns na igen dem, befinner sig hela deras H hela deras sinne på en gång förändradt; hvarje tanke är riktad på barnet, hvarje känsla här föres till detsamma ;de känna, att hvarje lidande är för dem ett intet så snar icke det lider, att deras lycka ligger i dess lycka, att om det ginge bort så skulle det taga med sig. den bätire delen af deras varelse. När de vaka, sker det för att sysselsätta sig med dess välgång och dess behof, när de sofva, möter det dem i drömmen, när de bedja, är det barnets namn som först går från deras läp par. Ett djur älskar sina ungar, så länge de sednare ha behof af det förra, sedermera känner det ej längre igen dem; detta är instinkt. Menniskan älskar sitt barn från första ögonolicket, och hon älskar det utan ända; detta ir kärlek. Uti denna grändskilnad ligger ett uf bevisen för vår odödlighet. Bidräga tilläfvenfyrs uppfostran och lagar i någon mån till AEA öriket. bo ran Ätabensnatdlihband