Aftonbladet – 21 juli 1859, sida 3

ling, såvida jag ansåge mig hafva skäl att betvifla deras rättmätighet, svarade arftagaren, .men deremot,om de förefölle rättmätiga. genast afstå godsct, såsom det anstår en redlig man. Harold fattade tyst hans hand, Ord! Tomma ord ! sade förvältaren med misstrogen ton; det strider emot den menskliga naturen att godvilligt utbyta rikedöm emot brist. Ni torde komma att besinna er bättre på saken. s Icke såvida jag känner mig sjelf rätt, svarade Harry Burg, ty det förakt, jag skulle hafva svårast af allt att uthärda, vore det jag måste känna för mig sjelf. Ni ler, tillade han. Det förvånar mig 6j, att ni icke kan fatta den: stolthet, som kan möta Olyckan utan tvekan. Detta är en känsla, som jag ej skulle vilja byta bort emot det tiofaldiga värdet af mitt arfvegods. Hvad!v tillade han, vänd till sin vän, jag skulle slita ur min själ inseglet på mitt menskliga värde för att skrifva dit: skurk i stället! — jag skulle tvingas att nedslå min blick för mina likar, i det medvetande att, liksonr Esau, för en grynvälling hafva sålt min andel i den arfslott, hvartill vi alla äro födda: hedern! O. nej! alärig; aldrig ! Hans dygd är närmare sin pröfning än han sjelf drömmer om,: tänkte den gamle männen för sig sjelf. : Emellertid, åtextog Harry, sjelf missnöjd öfver den värma, hvartill han låtit hänföra sig, finnas de anspråk, hvarpå ni syftar, icke till i verkligheten. Jag är ännu herre här, och ni torde, såsom. jag sagt, utfärda kontraktet för William Franklin. Jo de finnas till isverkligheten, sade mr Snapemied en hånfullmin: Hur skall jag förstå detta? 4 Jo, sålunda, att sonen till er farbror, Mar,