Aftonbladet – 20 juli 1859, sida 3

ännu icke blifvit autentiskt besvarad, men sål är dock tyvärr händelsen. Olika åsigterhafva. i detta afseende gjort sig gällande ibland jurister, och det allmänna föreställningssättet synes vara, att sådana giftermål äro otillåtna enligt svensk lag, ty om man icke antager detta, har man svärt att förklara orsaken till de på senare tiden ej så sällan inträffade företeelserna, att svenska fästehbjon, hvaraf den ena kontrahenten varit af mosaisk, den: andra af kristen trosbekännelse, uti Köpenhamn låtit sammanviga sig och sedan hit återkommit för att här bosätta sig. Insändaren har hört sin fråga på tre sätt besvaras. Några påstå, att enligt svensk lag giftermål emellan kristna och mosaiska trosbekännare äro förbjudna). Andra åter anse det vara tvifvelaktigt huru man i detta afseende skall tyda lag och författningar. Denna mening :har äfven professor Schrevelius i Lund upptagit. såsom sin, uti sin Lärobok uti Sveriges allmänna, nu gällande Civilrättn. F Den tredje åsigten, som äfven delas af insändaren och många yngre jurister, med hvilka insändaren härom samtalat,; är den, att ifrågavarande giftermål, enligt nu gällande lag och författningar, äro fullt berättigade. Då således meningärne äro mycket delade, torde det vara lämpligt att tillse hvad som i detta afseende finnes i lag stadgadt. Om vi då först vända oss till kyrkolagen, finna vi uti dess 15 kap. 8 följande stadgande: Giftermål med främmande religionsförvand: ter måste flitigt afrådas, dock blifva de icke alideles förbjudne för hoppet om deras omvändelse till vår lära och när de ingås med sådana vilkor, som våre stadgar påbjuda. Detta stadgande innebär tydligen intet hinder för ifrågavarande giftermål, och. 1734 års lag, som upptager alla laga hinder för ingående af äktenskap, omnämner ej med ett enda ord; att olika religion skulle vara ett äktenskapshinder. : Se vi oss nu om i hithörande författningar, så påträftfa vi först Kongl. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegii Reglemente för them af Jui diska Nationen, som vilja hit i riket inflytta och sig här nedsätta,, af år 1782. Detta reglementes 8 23 innehåller följande stadgande: ; Judarne ,måge här i landet ingå giftermålj blott med sina religionsförvandter, men ej med några andra. Här har man således ett stadgande, som absolut förbjuder äktenskap emellan judar och andra religionsförvandter, och det är detta stadgande som de. åberopa, hvilka, förfäkta den meningen, att sådana äktenskap äro otil1 låtva; detta synes deraf, att hrr Lundequist och Rydån, uti sina editioner af 1734 års lag och -1686-års kyrkolag, anfört detta reglemente såsom stöd för den anmärkningen, att giftermål emellan judar och kristna äro. otil-! låtna. Allt detta vore, utan tvifvel, ock mycket rätt, om ej-en senare författning tillkommit, som alldeles-förändrar förhållandet, nemligen K. Maj:tsinåd. Förordning angående mosaiske trosbekännares skyldigheter och rättigheter här i riket af den30 Juni 1838. Denna författning säger uti inledningen: är Att, då Vi funnit det för judarne d. 27 Maj 1782 utfärdade reglemente efter nuvarande. tidsförbållanden mindre lämpligt, Vi RR. pröfvadt godt, att, med upphäjvande. af samma reglemente och de i anledning deraf särskildt meddelade föreskrifter, utfärda denna nådiga förordning om mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter här i riket. Häraf torde det vara mer än tillräckligt klart, att 1782 ärs reglemente och alla andra j i samma ämne, intill den 30 Juni 1838; afgifna författningar genom K. F. af d.30 Juni 1838 blifvit till all kraft och verkan upphäfda, och hvart tar då det stöd vägen, som de, hvilka anse ifrågavarande giftermål förbjudna, söka uti judereglementet? 1838 års förordning nämner visserligen intet om giftermål emellan mosaiska och kristria trosbekännare, men uti dess 1:sta heter det: Mosäiske trosbekännare; födde i Sverige, eller som, utrikes ifrån inkomne och i riket bosatte, blifvit ellerblifva af Kongl. Maj:t till svenske undersåter upptagne, skola hädanefter i alla hänseenden vara ställde i lika rättsförhållanden med öfrige svenske undersåter, enligt svensk lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter och förmoner, som tillkomma svenske undersåter i allmänhet, utan andra inskränkningar än Sveriges grundlagar för utrikes födde rhän eller främmande trosbekännare bestämma, eller i denna förordning särskildt stadgas ete. Då nu hvarken i Sverges lag, kyrkolag, grundlagar eller i någon annan nu gällande författning någonting är stadgadt, som förbjuder giftermål emellan judar och kristna, men väl reglementet af år 1782, som innehåller-ett sådant förbud, är till a!l kraft och verkan; upphäfdt, synes det insändaren, som ingen torde med. fog kunna påstå, att ju ej judar och kristna, enligt gällände lag och författningar, äro fullt berättigade att sinsemellan ingå giftermål. Detta erkärhes ock af juris. professorn Fr, Schrevelius i Cund (se; Lärobok i Sveriges) allm, nu gäll. Civilrätt af Fr. Schrevelius. Lund 1858 IIIs 365 p. 31), hvaremot läraren i samma vetenskap vid Upsala akademi uti sina föreläsningar lär hafva yttrat sig vara af den motsattagåsigten, Alldenstund således, till och med ibland