Aftonbladet – 20 juli 1859, sida 2

ijag hade någon som deltog i min välfärd — någon som skulle vaka öfver mig — beskydda mig, om så skulle blifva af nöden; och deana öfvertygelse har gjort mig så lycklig, att jag arbetat med fördubblad håg och nt dagarne till lördagen, då jag åter skulle få se dig. Du har rätt! sade den förre, obeskrifligt lycklig genom den okonstlade bekännelsen; soch den man, för hvilken du hyser en: sådan känsla, måste vara någonting ännu mera än en vän., Ja, en broder.o ; Eller make), hviskade dei unge mannen och fattade hennes. hand, som Nancy ej ett ögonblick tänkte på att draga tillbaka ur hans, O, Nancyy hvarföre skulle du fortfara att arbeta som en träl och att utsätta dig för förolämpningar, då jag har krafi och håg att arbeta för Öss båda? Säg ett ord — ett enda litet ord, och jag skall blifva så lycklig ! aJag vågar icke, Kit. Vågar icke? oMin rättskänsla fö bjuder detx, tillade Nancy. Bed mig ej vidare härom, Kit, jag besvär dig! Hvad du sade. mig härom dagen har sedan ständigt varit i mina tankar; ja, i drömmen äfven; Det är någonting så ljuft i tanken att vara älskad, och hjertatär såsvagt, att jag bäfvar — För dess föresats, Nancy ? : Nej, för dess lidandenn, svarade den unga flickan med fasthet; och jag vet att du är för god att med uppsåt. vilja tillfoga mig smärta. Var ädelmodig och bed mig icke mera.n soy sc EHon skall dock blifva min,, tänkte den unge mannen; mina vänner må skratta så mycket de behaga — skämtet blir väl gammalmodigt en gång, och då vet jag nog hvem som får mest skäl att vara glad.