Aftonbladet – 20 juli 1859, sida 2

lerföre troligen finna sig föga uppbygda deraf m ni numera i våra spalter återgåfve några land dessa strategiska kannstöperier. Den nillrike brefskrifvaren till Times, ur hvars kildringar viofta meddelat utdrag, yttrar emelertid, i sammanhang med sin redogörelse för ärarnes ställning de första dagarne af Juli, ågra ord om beskaffenheten och sammansättingen af österrikiska armån, och vi kunna, rots det inträdda fredstillståndet, icke neka ss nöjet här återgifva den, såsom utgörande tt nytt bidrag till besvarande af den af oss örut framkastade frågan: hvarföre blifva österikarne alltid slagna af fransmännen ? Timesörfattaren skrifver: Man skall finna, att möjligheterna att vimna eger temligen motväga hvarandra. Österriarne hafva alla fördelarne i position och rögst sannolikt äfven i antal; de allierade dermot äro obestridligen öfverlägsna i afseende . sin. arms befäl och organisation, äfvensom soldatens disciplin. Om vi rådfråga histoien, kan svaret icke utfalla tvifvelaktigt om wvilkendera som slutligen måste segra: posiionensstyrka eller soldatens öfverlägsenhet örutsatt att denna öfverlägsenhet icke tillfäligtvis vunnits genom gynsamma omständigeter. Detta är ej händelsen uti ifrågavarande fall; ngen, som kände de krigförandes armåer och lragit sina slutsatser om dem, skulle kunnat vifla på denna öfverlägsenhet, till och meå nnan den blifvit bevisad genom resultater; v vilja dock:bärmed ej påstå, att den franske och den piemontesiske soldaten ha någon medfödd öfverlägsenhet öfver den österrikiske. De folstammar, af hvilka den österrikiska armån är sammansatt, ha lika kraftiga senor och lika stark benbyggnad samt ha mer än en gång visat, att de ej heller äro underläg:na I mod, men skilnaden är, att Frankrikes och Piemonts armåer äro nationella armeer; medan Österrikes blott är resultatet af en konstgjord militärorganisatiot. .De förra likna solida block! huggna ur:bergets hjerta; den senare ett illa sammanfogadt konglomerat. En och sammi ide lifvar franska och: sardinska armåeerna. De strida för sitt land. De äro stolta öfver sitt namn och ifriga att träda i fädrens ärorika fotspår, Hvad finns det väl som kar lifva österrikaren? Fråga honom, hvem han är: och han skall svara, att han är ungrare, italienare, polack, kroat eller tysk; och han skall tala om österrikaren såsom om en för honom främmande: varelse; han: skulle anse såsom en skymf att bli benämd med detta namn. Besök fångarne, och ni skall finna, att hvar och en af de särskilta nationaliteterna söker att så mycket som möjligt afhålla sig från beröring med de andra, likasom vore den rädd för något slags moralisk smitta. ; 7 Det är ett stort bevis på österrikiska regeringens organisationstalent, att hon kunnat på något sätt hopfoga sådana elementer och bilda en massa af dem, Hon har derför att tacka sina officerare, hvilka sannerligen äro beundransvärda i sin esprit de corps. En österrikisk officer, af hvad folkrace nan än må vara. är någonting utmärkt och förträffligt i sitt slag. För en österrikisk officer tyckes det svarta och gula fälttecknet vara en magisk cirkel, som utplånar ail annan åtskilnad och borttager alla andra känslor än pligten mot kejsaren. Ingen tillgifvenhet hos en vasall mot sin feodale herre har någonsin öfvergått den österrikiske officerens tillgifvenhet för-sin suverän — den är obegränsad och redobogen ill hvarje offer, Detta temligen besynnerliga förbållande i 19:de århundradet låter förklara sig derigenom, att den österrikiske officeren, han må utgå ur hvilken klass som helst, blr en privilegicrad varelse i samma ögonblick han anlägger fältbindeln. -Han utgör en del af en särskilt korporation, likasom presten; hen upphör att vara medborgare och tillhör en mäktig korporation i staten. Han blir i social afseende ädlingens jemnlike, hvilken i ett land med uteslutande aristokratiska tendenser måhända är den mäktigaste länk, som kan finnas. Man underlättar för officerssönerna deras önskan att följa sina fäders exempel, och följden är att det i intet annat land. finnes en så stor mängd militärfamiljer som i Österrike, hvilka anse det nästan såsom en rättighet at! illhöra armån. : De förvärfva sig ett för sig eget sätt och äro lätta att igenkänna bland den öfriga befolkningen. Medelst denna hängifna officersklass hopfosar Österrikiska regeringen de heterogena ämnen, af hvilka hennes armå är sammansatt. För att hålla soldaten så afsöndrad som möjligt från officeren, samt för att hos denne senare ivplanta idn, att han ej är någonting annat än österrikisk officer, är man mån om att endast i högst få. fall insticka en officer på eft regemente, som har samma nationalitet som han sjelf: Soldaten är således på dubbelt sätt afsöndrad från sin officer: först genom den senares exceptionella ställning, och för det. andra genom folkstam och språk. Häri ligger största svagheten i hela systemet. Det bär sig förunderligen. väl.i kaserner -och på öfningsfältet; der soldaten där sig mekaniskt verkställa vissa rörelser vid ljudet af vissa, för Honom EL obegripliga ord. men så ofta det bär af till SR tet, skall ntet föredöme af hängifvenhet å officerarnes ida, inga uppmaningar någonsin uträtta hvad tt lifvadt ord på modersmålet lätteligen kunat förmå. Soldaten känner sig ensam och fvergifven och tänker kanske på sitt eget ära hem. I detta kritiska ögonblick hör han rd, hvilkas betydelse han ej förstår, och ser n man, med hvilken han icke har någon anlan beröring än i fråga om exercis och straff. rörgäfves anstränger sig officeren; han kan ej ta lif i den döda massan. .