Aftonbladet – 18 juli 1859, sida 3

ef didat med större gåfvor och lika pålitlig ka rakter, så bör den väljas, hvarom icke mi Anders Ersson föredragas. Lars Johan Andersson i Forssa var icke I särdeles bemärkt, men ansågs såsom en red: bar man, som följde den mening han ansåg -Å riktig. ; Erik Anderssoni Westansjö saknade, likson de begge föregående, förmågan att på någo inflytelserikt sätt blanda sig iöfverläggningen men tycktes hafva något mera bestämdt ut präglade liberala åsigter. Han borde icke vic det nya valet blifva förbigången; om icke någon särdeles utmärkt och lika fullkomligt pålitlig förmåga kan emot honom . uppställas, Liss Lars Olsson hade vid en föregående riksdag oförtjent blifvit misstrodd. Han beJsitter godt hufvud, betydlig qvickhet, mycket nit för allmänna angelägenheter och säger oför: kräckt ut sin mening, äfven om han ä ensam om den. För dalortens behof talar han alltid på ett gripande sätt. I vissa frågor konservativ, var han i andra en af de liberalas ifrigaste. medkämpar, säsom i den om hemmansklyfning och jordafsöndring eller i fråga om anslagen, då han ställde sig på de mest sparsamimas sida. Liss Lars Olsson har städse förmått utöfva inflytande, och han är väl förtjent att af sina kommittenter återväljas. Bälter Sven Ersson bedömes fördelaktigt från alla håll.; Han bade god underbyggnad och studerade med nit och allvar de nya förbållanden, hvari riksdagsmannen vid sin första riksdag försättes. Redan från första stund intog. han sin plats bland de liberala, ådagalade en redbar, anspråkslös karakter och anses blifva ett särdeles dugligt allmogens folkombud. Sven Ersson egde i sitt väsen och i sitt. föredrag, då kan talade, något ovanligt bjertligt och trofast, som kommer att tillför säkra hats ord mycken vigt, då han i riksdagsförhållandena blir mera hemmastadd. Han bör återväljas. Johan Johansson i Skyberga hade nu kommit. ur det isoleringstillstånd, hvari han föregående riksdagen befunnit sig. Med skärpa uppträdde han såsom oppositionsman, synnerligen för sparsamhet red statsmedlen; och understödde för öfrigt nu liksom tillförne de liberalas syften i ståndet. Hans kunskaper äro större än de flesta i bondeståndet hafva dem; hans politiska principer radikala, hans skarpsinnighet erkänd, hans förmåga att utöfva inflytande ganska: betydlig. Representant vid alla riksdagar sedan 1844, bör det väl icke kunna betviflas att han nu blifver återvald, hvaraf han är väl förtjent: Erik Olsson i Sånnersta hyllade liberala åsigter samt visade att han icke saknade förmåga att fylla sin plats, ehuru han föga deltog i diskussionen. Han är förtjent att komma j åtanka vid det nya valet. Gustof Hultman ådagalade under denna riksdag en fullkomligt bestämd oppositionelhållning. Han och Nils Nilsson i Lindesby stodo vid 1853 års riksdag på ungefär samma linie i afseende på äåsigter och hållning. Begge voro från början rent liberala. :: Vid den sednaste riksdagen skildes de åt. Hultman slöt sig till den skarpaste oppositionen; Nils Nilsson blef deremot ganska verksam för de planer, som Ola Månsson befrämjade. Enskilta missöden nödgade Hultman någon tid, när riksdagen redan var långt framskriden, att egna synnerlig uppmärksamhet åt sina enskilta angelägenheter, hvarföre han vid. åtskilliga vigtiga frågors afgörande i ståndet befann sig hemma-på permission; men då det, som kommit i olag, åter blifvit ordnadt, så infann han sig: ånyo på sin plats med oförtröttadt nit för det allmänna. Hultman. skall utan tvifvel, om han, såsom vi-hoppas, blifver återvald, med samma heder som hittil!s fylla sin plats i de liberalas leder. Carl Gustaf iSköldberg. intog platsen efter den alltsedan 1840 såsom ytterst sparsam; af. gjordt liberal, oförskräckt och. sjelfständig kände. Henrik Andersson i Sjörs, som också i honom hade en värdig efterträdare, karaktersfast och duglig, så att de säkert skulle med nöje samarbeta, om: kommittenterna kunde nu skicka dem begge två.. Sköldberg tillhörde den mera bildade klassen och var derjemte en genompraktisk -.man, med godt hufvud och insigter, icke allenast i allmännare angelägenheter, utan äfven i en stor mängd specialämnen. Hans sätt att yttra sig röjde genast detta. Det var enkelt och på sak gående, upplysande och öfvertygande. Ofta inlade han: derjemte en viss skärpa:i sina yttranden, synnerligen när han replikerade Petter Jönssons eller Ola Månssons vinglande sofismer. Sköldberg de lade derföre också med Mengel nöjet att ofta få vexla skarpa hugg med dessa statsförmynderskapets sakförare. Anders. Persson i Käfvesta hade genom sakkännedom, frisinnade tänkesätt, lätt förmåga att yttra sig, mycken riksdagserfarenhet samt ett humant och fogligt sätt att vara förvärfvat sig ett så stort anseende, att han kunde betraktas såsom en af de inflytelserikaste medlemmarne i ståndet. Men samtidigt dermed växte också anspråken på en bestämd hållning och kraftig medverkan åt dem, hvilkas isigter han byllade. Man tyckte sig likväl märka, att Anders Persson,just när vissa öm-I tåliga frågor skulle afgöras, förrådde osäkernet, och särskilt: erinrar man sig, att han vard atsatt för oturen att för en dag ellertvå oför-Å. modadt bli-sjuk, då oppositionen som--mest räknade på bonom. Liksom Ödman är strängt srundsatsernas man, så är Anders Persson den njelpsamma bemedlingens. Om han i sin hållning inlade mera bestämdhet, skulle han utan vifvel öka det stora anseende han åtnjuter