Aftonbladet – 18 juli 1859, sida 3

Det var först efter förnyade slag på det stora boningshusets portar, som den ena öppnades af en högväxt man, omkring. sextio år gammal, hvilken med barsk röst frågade hvad de ville. Will med bältet är nära på ibjälslagen, svarade en af skogvaktarne i aktningsfull ton. Nå än sedan? Bären honom till stallet. I skolen föra honom in i huset, sade Harry Burg, i det han tillika med sina vänner inträdde i den stora försalen. mJag är den ende, som här har att gifva befallningar. Och hvem är ni då, sir, om jag får fråga? sade förvaltaren. Jag är er husbonde, svarade arftagaren, Om, som jag förmodar, ert namn är Snape. Mannen skiftade färg och svarade med vida mindre öfvermod, att hans förmodan vore riktig. , Jag har måhända att tacka denne tappre man för mitt lif, tillade husets egare. Vi hafva blifvit anfallna af en skara grufarbetare, anförda af en Dobson, hvilken, som jag tror, är en af godsets underhafvande. Jag skulle aldrig hafva trott, tillade han, att det i nittonde årbundradet skulle finnas en ort i England, der sådana våldsamheter kunde ega rum utan den ringaste anledning. Ja, de äro i sanning ett obändigt folk, och det är endast genom stränghet vi kunna hålla ågos skymt af ordning i trakten. Denna, väg, sir,-om ni behagar, fortfor han, och ippnade dörrarno till en stor salong; jag skall sej till att Will får sin tillbörliga omvärdnad. Med er tillåtelse vill jag sjelf se till den saken, ahmärkte hans unge husbonde. Den -jenst han gjorde mig, skedde ej genom uppdrag åt någon annen. Den unge mannen, som ännu var sanslös, fördes af skogvaktarne till ettaf de bästa rummen och lades till sängs. Icke en enda af