erfarenheten i andra länder. Nu har han blott behöft vistas ett par veckor i det nordliga Tyskland och specielt i Sachsen, för att sjunga ur en-helt annan tonart. -Hörom blott -buru det nu låter: å I;fråga om religionsfrihet har denna resa i det protestantiska Tyskland varit för mig särdeles lärorik. Det är både önskligt och troligt att protestantismen . småningom utbreder, sig allt mer och mer — ty sanningen och förnuftet måste en gång segra öfver de påfviska ammsagorna, öfver de tomma ceremonierna, det nästan hädiska :helgondyrkandet. Men så länge katolicismen finnes, så måste den, lika-. somandra kristna bekännelser, tolereras och dess anhängare behandlas såsom bröder, icke såsom fiender. Detta är den stora tyskt-protestantiska grundsats, som predikas öfver allt och som otvifvelaktigt en gång måste finna vägen. äfven till vårt fädernesland. Religionsfriheten har dessutom icke visat sig farlig i Tyskland. I ett land med öfvervägande protestantisk befolkning uträttar papismen icke mycket ondt. Skulle den också vinna -en och annan svagare själ, så är detta en olycka, som vida uppväges af alla de fördelar, hvilka den fullkomliga toleransen medför. Lagen i Sachsen är ungefär följande: Alla: kristna bekännelser ega samma politiska skydd, samma rätt och befogenhet. Ingen vare från staters embeten eller från deltagande i lagstifningen utesluten för sin tros skull, så framt: hän bekänner Kristus för sin herre och frälsare. En hvar ege full rätt att, när honom så för godt synes, öfvergå från den ena kristna bekännnelsen till den andra, utan att derigenom hans politiska eller medborgerliga rättigheter förverkas. 5 Det:a är en liberalitet, omihvilken våra prelater knappast kunna drömma. Och likväl äro sachsarne dermed högeligen belåtne; alla, med -hvilka jag talat — och de äro ganska många — försäkra att katolikerna icke vinna en tums terräng genom denna samvetsfrihet — och att landet utvecklar sig iintellektuelt och ekonomiskt hänseende, utar att papismen f rImår lägga några hinder i vägen för d.nna utveckling. Det är endast intoleransen, som är olycksbringande — derom vittna Österrike och dess konkordat. Då man nu talar öm dennakatolska intolerans och om protestantismens : rättighet : till repressalier, får mari af. de upplysta, ja af sjelfva: presterna vanligen idet:svaret: Intoleransen-känanstå papismen, som. icke-medgifver någon salighet extra. ecelesiam, men. den anstår: ingalunda.reformationens anhängare, ty dess grundprincip heter: Frihet. Vi kunna endast önska; att hr: Bjurstens resa måtte på honom i många andra hänseenden hå samma upplysande och civiliserande verkan, som i fråga om religionsfriheten. —— 2