Aftonbladet – 16 juli 1859, sida 2

än dem svenska armåöns;j eller om verklig krigföring. De hafva föga läst, mer än de visserligen ganska dryga elementarläroböckerna vid Karlberg, och i allmänhet. ingenting sett, När man blifvit officer, slutar man, med de teoretiska studierna, och de praktiska i kasernen eller vid regementsmötena blifva evigt på samma ståndpunkt: Man reste icke. till Algier mellan 1530 och 1840,icke till Ungern 1849, icke till Krim 1855, och man reser ej heller till Italien den dag som är. å Jag talar om officerarne i allmänhet. Undantag finnas, men de. äro. mycket få. Men nu sammandrages understundom, en större truppstyrka af alla vapnen, för att bereda officerarne tillfälle att bättre evertuera sig i sitt yrke. . Jag. är icke af dem, som skratta åt dessa öfningsläger och kalla dent med: ett satiriskt leende för lustläger,. De kunna vara rätt trefliga, men jag finner icke något ondt deri; och de böra kunna göra stort gagn, Det förstås: att jag ansör att det skulle vara en välsignad sak-om vi kunde blifva. af. med:både öfningsläger och officerare och armå, och att hvar man bör. arbeta på deras afskaffande; men -sålänge vimåste dragas med dem;för att resp. monarker. skola: hafva någonting att hålla varandras maktlystnad i geln med, så anser jag, för min ringa del, det vara med sunda förnuftet fullkomligt öfverensstämmande att armen göres och hålles så: tjenstbarsom möjligt; Men det är lika omöjligt att en arme kan vara duglig utan öfning, som att en protokollssekreterare kan sätta upp ett protokoll utan att han-öfvat sig i att skrifva svenska, Gif oss tjugo tusen man fulltutbildade seldater, och de skola, om det gäller, RR mera gagn än dubbelt så många, hvilka haft ett 12 dagars möte hvart annat år. : Der har du fått del. af några åsigter, tör hvilka jag skulle kunna åberopa notabla auk