Aftonbladet – 16 juli 1859, sida 2

hållning med statsmedlen, så att ingen skilling skulle få utgifvas till statslyx och öfveröd. Deremot ville han icke neka betydliga summor att användas för folkets sedliga förädling genom skolor, för upphjelpande. af landets ekonomiska krafter genom offentliga vägoch kanalbygnader och dylikt. I Jonas Anderssons hela väsen uttalade sig humanitet och heder, förskaffande honom tillgifvenhet och aktning från alla håll. Också -förvärfvade han, alltsom riksdagen fortskred, ett anseende, som sällan en nykommen riksdagsman i bondeståndet förvärfvar. Hans yttranden : voro alltid sakrika och korrekta, hans föredrag, i början alltför långsamt, hade längre fram under riksdagen blifvit mera flytande, och den ort, som återväljer honom till sitt riksdagsombud, kan: anse sig försäkrad att vara väl representerad. Petter Carl Andersson i Wistena var en karaktersfast, sjelfständig liberal, hvilken: det vore önskvärdt blefve omvald. Carl Gustaf Cederskog, -Svartlings efterträdare, besatt icke så liten förmåga och leddes i allmänhet af liberala åsigter.. -Han har från venstra sidan blifvit strängt klandrad och beskylld att hafva varit Ola Månssons agent; men såvidt författaren af denna öfversigt kunde finna, saknade . man dertill anledning. Cederskog slöt sig såsom nykommen till: de äldre länskamraterna, Knutsson och Anders Persson, hvilka förut förvärfvat sig anseende såsom sjelfständiga, liberala män, fastän han i sjelfva verket till åsigterna i flera afseenden stod närmare de, liksom han, nykomna kamraterna Jonas Andersson; Petter Carl Andersson och. A. P. Andersson, hvilkas liberalism var betydligt mera framskriden än de äldres. Om någon större förmåga med fullkomligt otvifvelaktig karakter skulle stå att finna i Cederskogs -kommittentskap, så vore det visserligen önskvärdt, att en sådan blefve honom föredragen; men framför en kandidat på måfå, hvars duglighet ieke-är: dokumenterad; bör Cedergrer-utan tvifvel återväljas. -3 Lars Magnus Knutsson synes icke hafva åtnjutit full rättvisa från den venstra sidan? Redan under riksdagen riktades genom stockholmskorrespondenter. emot -honom . oförtjenta angrepp.i provinsbladen, hvarvid man icke blott misstydde hans ställning, utan äfven rentat for fram med uppenbara :osanningar. Alltsedan Knutsson vid: 1844 års riksdag första gången hitkomy har han städse tillhört den maJoritet i ståndet, som egentligen konstituerades 1840, och som bibehöllsitt. anseende att vara frisinnad; sjelfständig och sparsam med statsmedlen ända till senaste riksdag; men då kom ett annat rykte, hufvudsakligen genom jernvägsnätet,-som fångade så mången bland-denna majoritets förut af allmänna meningen uppburna liberala. . Knutsson var likväl.ickerbland demy,-som röstade för jernvägarne; hän var vid beslutet om dem hemma på permission: Liksom de flesta medlemmarne af denna majoriI tet, fordrar Knutsson en representationsreform, som är genomgripahde, men yrkar att allmogen skall, intilldess en sådan reform kan vinnas -och -ståndens makt öfverlemnas åt ett i klasser icke deladt folk; bevära sin fjerdedel i representationen fri från inskränkningar. FE anslagsfrågorna har han alltid tillhört dem, som sökt spara på folkets medel, ochvid senaste riksdag röstade han merändels i dessa frågor just med minoriteten. som ville pruta mera-än majoriteten, som, i förhoppning att sålunda draga borgareståndet på sin sida, trodde sig böra pruta mindre på de af-statsutskottet föreslagna summor. Ilagfrågor har han vanligen i början varit tveksam och försigtig, men när han väl blifvit öfvertygad om behofvet eller nyttan af en förändring, har han ställt sig på reformens sida. Särskilt bör erinräs, att vid senaste riksdag var det han, som tillika med Johan Persson i konstitutionsutskottet upprätthöll bondeståndets och synnerligen dess s. K. oppositionspartis förut uttalade åsigter i fråga om prinsregering, då förslaget derom andra gången framkom. Han saknar icke förmåga i debatten, men yttrar sig sällan; dock -utöfvar han utom plenisalen ett betydligt: inflytande på ståndsbröderna, och de, som vilja anses såsom företrädesvis liberala, gjorde klokare uti att begagna hans medverkan, än att stöta honom ifrån sig genom oförtjenta beskyllningar. Magnus Månsson håade förut icke tillhört det liberala partiet från 184), utan snarare det så kallade Strindlundska, i fall han verkligen tillhörde något parti, Nu slöt han sig till. de gamla liberalå. I debatten uppträdde han aldrig, och utom ståndet lefde han mest för sig sjelf. Hvad som föranledde hans dekorering med guldmedalj och inkallande i beväringskomiten är svårt att säga; synliga meriter derför; hade hai icke. Det vore önskligt, att hans: kommittenter valde enman måed mera framstående förmåga och bestämda liberala åsigter. Fä öde j Anders Persson i Fettjestad hade förut alltid tillhört sfåndets gamla liberala. Han följde dem äfven nu. I diskussionen uppträdde han högst sällan, och då med blott vågra få ord. Utan synbara förtjenster, erhöll likväl äfven han guldmedaljen vid riksdagens slut, Det sägen att han: ej eftersträfvarratt-blifva Btervald, och i så fall! handlar han rätt. Må hans kommittenter. finna en man med större förmågal — ; 3 Anders Petter. Andersson i Bohyttan visade ett! lifligt nit för förbättringar och framåtskridande. Han slöt sig troget tillsammans med JonasAndersson -och Peter Carl Andersson