Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 3

Article Image
år och lefde af att sy. Bernadotte tal. våt a ee lek, men fann platsen upptagen af en wu Alle icke säll; han talte om äktenskap, men flickan v argershöra talas derom och föredrog den stadige b. ermannen framför krigaren. I sin förtviflan gick tar nadotte till hennes fästman och sade: Ni äls Amalia, jag älskar henne också; hon -skall tillhör. segervinnaren.Duellen försiggick, och urmakaren blef svårt sårad, mensegraren fick dock ingenting ör besväret, ty Amalia försmådde honom, och några veckor derefter blef hon gift med urmakaren. Ber-nadotte hotade med att skjuta först henne, derefter hennes -man och sist sig sjelf, — men tröstade sig dock slutligen. Medan han som Carl XIV Johan slutade sin lysande bana på Sverges konusgatron, gick det den stackars Amalia mycket illa. Hennes åktenskap hade värit rikt på olyckor, och ännu i början af 1840-talet gick hon, som nu blifvit en gammal gumma, som -hjelpbustru på ett värdshus i Greaoble, der man med elakt skämt 1allade henpe ers majestät. När hon tänkte på sin. fattigdom och kastade blicken tillbaka på sitt tidigare lif, utbröt hon ofta: Ack om jag bara tagit hr Bernadotte, så kunde jag nu varit drottning, men när man är ung, så är man så oförnuftig. — En ung fransk soldat, som varit med i slaget vid Solferino, har tillskrifvit sin moder följande korta bref, som återgifves af de franska tidningarne: Dyra -moder. Jag är ännu vid lif, ja vid godt lif. Blott attjag ej är riktigt complet, såsom en omnibus i regnväder. Regementskirurgen har nemligen nyss tagit af mig ena benet. Jag hade vänjt mig att hafva det, och derföre var skilsmessan bitter. Min sergeantmajor säger, för att trösta mig, att jag skall få ett nytt ben i stället. Välan, kära mor, gråt icke, tänk att jag kunnat vara dödad, likasom en mängd af mina tappra kamrater. Det är dem, eller rättare dessa vänners familjer, man bör beklaga. Gläd dig alltså snarare, goda moder; allt är till din fördel: jag skall återkomma för att aldrig mer lemna dig, då mitt träben tvingar mig att stanna hos dig. . Jag skall göra allt hvad du tycker om: ditt lilla parti pikets Hvad, en tår föll på brefvet; det är ej en tår af sorg, men af glädje att snart omfamna dig. Din son X. —LL -s mors

15 juli 1859, sida 3

Thumbnail