Aftonbladet – 15 juli 1859, sida 2

O, vi menniskohatare utropade, Harold. alcke mera, än hvad som anstår hvarje man, som går igenom verlden med öppna ögon, svarade officeren. Jag fattar derföre fullkomligt edra åsigter, mr Tracyn, fortfor han, ni är ung, af ett något poetiskt temperament och böjd för ett kontemplativt lif. Den jernbårda verkligheten har ej ännu ryckt bort slöjan; och väckt er ur edra drömmar, Men jag bar sett verkligheten, ansigte mot ansigte, sade Harry Burg, och dock är min öfvertygelse densamma. Menniskorna äro bättre på landsbygden, än i staden. Och min öfvertygelse, sade Albert, skrattande, är att de äro sig lika, på hvad plats ni än må sätta dem. Det var knappt middag, då de resande körde upp till värdshuset Miners Arms, i Alston Moor, ochsom det var torgdag, var värdshuset (det enda på stället), fullpackadt af arrendatorer och: obetydligare landtbrukare från den kringliggande trakten — de flesta af de förre från godset Burg Hall. Ni kan komma med mig, sade uppassaren, en ohysad bondpojke. Middagsspisningen är klockan tu och kostar bara en half krona för person, Kanske herrarne föredraga att äta vid enskilt bord ? anmärkte värdinnan, som tjenstaktigt kom framspringande. Vi äta helst vid det allmänna bordet, sade Harry, som ej ville låta detta tillfälle att göra sina underhafvandes bekantskap gå sig ur händerna., Som ni behagar, sir, svarade qvinnan i missnöjd ton; men en half krona,, tillade. hon och slungade en vredgad blick på sin tjenare, inbegriper icke öl, — — säte Och drickspenningar ät uppassarenn, tillade denösednare med ett oförskämdt skratt.