Aftonbladet – 14 juli 1859, sida 2

han med ett oförskämdt leende, då, du så lätt kan få en vän? Jag har redan en vän, siro, svarade flickan oskyldigt; Kit, som står och väntar på mig. En f-stman, kan jag tro. Ack nej, visst intel utropade sömmerskan; och rodnade öfver den obelefvade ton, hvari frågan framstäldes; han är mycket vänlig och följer mig hvarje lördagsafton hit till City, ty det är icke bra för en ung flicka att vara ensam ute, när det blifvit sent. Hvarföre har jag aldrig fått se huru du bor? mumlade Moses förargad. Jag kunde ej tänka på att göra er så mycket besvär, sir. Det skulle inte varit något besvär för mign, svarade han. Nancy: teg. Se hit, sade han i det han löste upp ett paket och bredde ut-ett vckert sidentyg på disken; hvad tycker du om detta? . Det är mycket vackert, sir, — Ja, är det icke? svarade den unge mannen sjelfbelåten. Skulle det inte blifva en gänska vacker klädning? Jo, mycket vacker, sir. ; Och vill du taga emot det? utropade han ifrigt. Taga emot det! upprepade den förvånade Nancy. Hvad skulle jag göra med det? Du skall göra dig en klädning deraf, Nancy, för min skull, fortfor Moses och sökte fatta hennes hand. Du vet att jag länge beundrat dig. Gubben ger mig sköna handpenningar, så säg blott ett ord, och det är slut på att sy från morgon till qväll och hungra och gå den långa vägen till och från City; du får en väcker bostad vid Poplar, får göra ingenting hela dagen och gå på spektaklet och till casino bvarenda afton.