Aftonbladet – 13 juli 1859, sida 2

Ät, kära Rebecka, ät, sade hon. Än ni sjelf, min söta miss?2. Åh, jag har redan frukosterat,, svarade Emma med en -lätt suck: c Utan att vänta pånågon vidare uppmaning, slukade den förra den erbjudna frukosten. Hennes kärlek, tänkte sömmerskan, liknar hennes sorg. Den är kanske af rätta slaget, men inte skulle jag visa den på det sättet. ; Och med denna tanke tog-hon afsked. Samma afton upphörde Nancy med sitt arbete mycket förr än vanligt, och sedan hon klädt sig, skyndade hon till sin vän Kits bostad, som hon just fann på väg att gå ut med en af sina vänner för att besöka ett dansnöje. Den unge mannen: såg högst öfverraskad ut, som han också hade skäl till, ty under de år de varit bekanta hade den sediga flickan aldrig. uppsökt honom i-hans hem förut, och han visste! knappt, om han -skulle känna nöje eller ledsnad öfver en sådan förändring i hennes vanliga sätt. Hans följeslagare lät höra en af dessalåga hvisslingar, ,som, ibland män af hansklass innebära så mycket.. Kit. var synbarligen orolig. Du hör; Nancy!, sade .han. Jag hade knappt väntat -mig nöjet af ett besök utaf dig. : ou hade ej heller någon rättighet att göra det, svarade. den ungaflickan med värdighet råen jag önskade få tala med dig och bedja om ett råd.Du vetsatt jag har ingen vän i verlden mer än dig. Jag går snart ifatt dig, hviskade timmermannen till den unge man, som var med honom, t Godtl sadö-denney med -ett groftskratt p1ubehöfver inte, skynda dig så mycket. Jag väl tro att hon kommer med dig.n Hans vän bade stor lust att slå honom till