Aftonbladet – 13 juli 1859, sida 2

Article Image
röster, öfver stadens förre representant, rådmannen Henschen, som erhöll 438. Prösten Hölst ock hans klöckare. En och annan af våra läsare torde ännu erinra sig huru en af Skånes kyrkoherdar, prosten Holst i Raflunda, en prelat af. äkta skrot och korn, sedan han vid ett husförhör i församlingens närvaro piskat upp sin klöckare, slutligen summariter afskedade. honom; : allt för det marmen misstänktes att vara baptist. Denna åtgärd öfverklagades af klockaren hos domkapitlet i Lund, som äfven förklarade afsättningen olagligt tillkommen. Chefen för ecklesiastikdepartementet, hr grefve Hamilton, bar likväl varit af: annan tanke och; som man med någon förundran erfar, utan att infordra domkapitlets utlåtande, bekräftat hr kyrkoherdens afsättningsåtgärd, som denna myndighet förklarat ej vara i behörig ordning tillkommen. Vi återgifva här nedan ur: Öresundsposten en uppsats af en känd signatur, hvari åtgärder och personer, som med denni sak stå i samband, på ett förtjent sätt karakteriseras: Alexander lefver än! Må ingen föreställa. sig at: det på något sätt varit fråga om kejsar Alexanders i Ryssland lif eller lemmar; tvärtom lära dessa vara bättre. försäkrade. än: sjelfva fadrens och farfadrens, glorvördigste i åminnelse, voro det, enär: denne hedersman utöfvar ett möra drägligt regemente änryssarne haft det i mannaminne. Hans maj:t torde der: före hafva att glädja sig åt måöga utdersåters icke blott sky?och rädsel, utan ock förtroende och tillgifvenhet. Det är en helt annan måkthafvande myndighet, det är prosten Alöxänder i Raflundå, hvars person alltifrån år 1855 sväfyat i fara, Vid då hållen biskopsvisitafion lät prosten varna och bestraffa sin förment upproriske klockare; I. Kullman, för.dess. förargliga -och oskickliga uppförande,,; men det oak-tadt hade denne sedermera vid åtskilliga dels enskilta tillfällen, dels examina och husförhör motprostet Alex. Holst ådägalaägt en sådan sturskhet och näsvishet;, att prösten i spetsen för försämlingens skolstyrelse den 27 Nov. år 1857 förklarade honöm: skild från bädå af hönom. innehafvande tjenster, (han vår nemligen både. skollårare och klockare), hyilket beslut församlingen påföljande söndag meddelades.n, Hade nu I. Kullman. varit beskedlig karl. och låtit sig nöja med denna afsättningsåtgärd, är det troligt att Alex, Holst. låtit dervid :bero. Men hvad gör klockaren i stället? Jo, han öfverklagar skolstyrelsehs beslut hos konsistorium i Lund, hvilket genom utslag af d. 17 Föpr. 1858 fann skäligt att den öfverklagade afsättningsåtgärden; såsom icke i behörig ordning tillkonimen, till all kraft och verkan upphäfvåa.. Detta konsistorii beslut öfverklägåde åter vår Alexander i sin tur och ordning hos Köngl. Maj:t med yrkande att, då skolstyfelsens. med Kullman vidtaga åtgärd blifvit i behörig ordning hos församlingen anmäld, samt han, i följd af afsättningen från skolläraretjensten, jemväl måst förkläras. förlustig den af honom såsom bisyssla tillika innehäfvande Klockarebefattningen, könsistörii beslut måtte upphäfvas. Försigtigtvis hade. församlingen blifvit i ärendet hörd å sockenstämma d. 7 Mars 1858, som beslutade att besvär öfver konsistorii utslag skulle anföras. Detta hörande skedde således först omkring 3 veckor efter det sistnämnde utslag blifvit fäldt. Hvad. trör nu den benägne läsaren att chefen för ecklesiastikdepartementet gjorde med denna underdåniga besvärsskrift? Månne den remitterades till konsistorii utlåtande eller till: klockarens förklaring ? Ingaluiida, så vidt. handlingarne i målet, sådane de i n:r 8 af Svensk Ecklesiåstiktidning för året intägne äro, fullständigt upplysa målets handläggning; utan synes det som hr grefve Hämilton ex incommiunicatö låtit KlM:t d. 11 sistl..Febr. pröfva skäligtratt, med upphäf: vande af konsistorii beslut, fastställa hvad genom skolstyrelsens åtgärd och församlingens dertill lemnade bifall blifvit rörande Kullmans skiljande från förenade klockareoch folksköllärärebefattningen beslutadt. Sådane departemeritschefer höfves det öss att hafva! Nog skall konstitutionsutskottet vid nästa riksdag finna hr grefvens beteende grundlagsenligt och rättrådigt, och nogskola rikets kyrköherdar i gemen prisa: en sådan styrelse, men hvad skall högvördiga domkapitlet i Lund tänka om både grefven och hans jurisprodenteexpeditionschefs aktning: för lagå for: mer? Det är kanske icke det lättaste att administrera under sådane herrars öfverhöghet. Emellertid har nu prosten Alexander med seger afgått från denna ärofulla strid med den sturske och näsvise klocekaren, hvars oförskämdhet gått ända derhän ätt han bevistat sådana personers sammankomster, som från lutherska kyrkan affallit och hyllat dei baptistiska läran.Hvilken lära prosten för egen del hyllar och bekänner, miönas vi från förlidet är, då det offentligen och oemotsagdt mot honom anfördes, att han både offentligt och enskilt piskat upp sin klöckare; ja på allniänt utlyst husförhör slagit honom under sig och trampat HoHom i stoftet, under det klockaren hvarker med ord eller gerning tog igen, utan lät sig af prosten i.så många vittnens närvaro misshandlas. Vi minnas ock hurusom vår Alexander skall hafva berömti sig af denna bedrift och på mer än ett,ställe inom sitt pastorat triumferande härmat det ljud, som uppkommit då, han,i husförhörettrampat klockaren på magen, ett ljud som det. nästan var obscent-att återgifva och:somingen anständig prestman låter gå öfver sina läppar! I fall :enklockare eller skolmästare vore något värdigt föremål för medborgares sympatier, skulle vi vara frestade att påkalla sådana känslor för den genom oåterkallelig dom afsatte Kullman; som, långt ifrån att vara till lära eller lefverne förargelig och oskicklig, tvärtom af många fullt trovärdiga perso ner har det vitsord; att han; under loppet af de 14 år ihan vistats å den ort, hvarifrån han nu med sit olyckliga familj måst utvandra, fört en efterdömlig vandel, äfvensom att han utan ringaste anmärkning skött de båda tjenster honom i Brösarps församling varit anförtroddejvända tills: prostens Holst började ENE DERE NNK AR ARA EA MR OSP TIONDE TIS RER OR EE EEE EE EE Es

13 juli 1859, sida 2

Thumbnail