Aftonbladet – 12 juli 1859, sida 2

——-—-—-———— John Sellems nedrighet och falskhet ännu en gång kände sig i stånd att fortsätta sitt artete med fina broderier. Emma kunde endast tacka henne — och äfven detta var mer än hon fordrade, ty den omsorgsfulla, lilla sjuksköterskan kände sig väl belönad genom medvetandet att hafva kunnat vara nyttig för någon ännu olyckligare än hon sjelf och af att se henne någorlunda återställd till helsan. Hvar morgon klappade Nancy på sin grannes dörr och hade med sig en mugg mjölk och en skifva bröd, som hon envisades att se henne förtära, innan hon återgick. Kanske var detta blott en förevändning för att få prata bort en liten stund, innan dagens träldom skulle taga sin början, eller ock ville hon förvissa sig att den sjuka skulle lemna hennes gåfva till Rebecca Bight, den gamla tjenarinnan, som hon vanligen fann djupt och godt insomnad i en stor länstol, en verklig bild af. trefaad och belåtenhet, hvilket var besynnerligt nog, då man besinnar de stora försakelser hon måste uthärda: Utan att rätt kunna göra sig reda för orsaken, hade sömmerskan fattat en hemlig motvilja för henne. Under sin unga matmoders sjukdom hade Rebecca ofta aflägsnat sig för flera timmar på en gång, och vid mera än ett tillfälle yttrade hon ett knot och en otålighet, som ljöd bra likt otacksamhet, då Emma fick arbeta för dem båda. Det var naturligt, att den okonstlade flickan ej ett ögonblick kunde betvifla den qvinnas redlighet, som under mer än tjugo år lefvat inom Miss Cheerlys familj. Hon fann blott hennes uppförande besynnerligt, förmodade att det så var hennes sätt och bjöd till att ej vidare tänka på saken. Då Nancy en morgon, som vanligt, kom med sin mjölk oeh bröd, märkte hon att miss Cheerly suttit och arbetat hela natten. Är detta att hålla ert löfte? utropade hon i en förebrående ton. Emma, höjde på fingret, för att ålägga