Aftonbladet – 12 juli 1859, sida 2

WERE rn henne tystnad, och pekade på Rebecca, som efter vanligheten sof i den stora länstolen. Frukta inte för att störa henne, tillade hennes gäst med lägre röst; hon sofver ganska djupt. Trogna varelse, sade den unga flickan och såg på henne med en vänlig blick; mitt hjerta lider, då jag tänker på allt hvad hon får uthärda för min skuld. Nancy höjde lätt på axlarne. Och det vid hennes ålder till! Det är säkert ännu svårare vid er ålder, afbröt hennes anspråkslösa vän; att hela dagen sitta instängd i detta lilla fula, eländiga rum och räkna stygnen på ert broderi, tilldebs edra ögon börja värka och ni knappt orkar tänka mera. Jag vet nog hur det är, men det är ändå olika med mig, som icke varit van vid annat, alltsedan barndomen. Men ni är en lady till födseln; har haft tjenare till er uppassning och.vänner som älskat er. Hvad har jag sagt? tillade hon, då hon fann huru smärtsamt den sista hänsyftningen hade upprört miss Cheerly; förlåt mig, förlåt mig! Jag ber er så bjertligt derom! Jag har ingenting att förlåta er, min goda Nancy; det var blott en ögonblicklig svaghet — den är borta nu igen. Jag önskar få ett råd af er. Ett råd af mig! upprepade den förra förvånad. Ja; den inkomst jag har af detta broderi är icke nog, äfven med den strängaste sparsamhet, att förskaffa oss hvad vi behöfva för. att kunna lefva. Tror ni inte att omjag köpte kammarduk och broderade några näsdukar, så skulle jag bafva större inkomst af detta arbete? Jo, utan tvifveln, svarade Nancy; men för att skaffa detta tyg behöfvas penningar, och ni måste dessutom hafva något att lefva af, medan ni broderar dem. Ja, det är sannt. Sedan kan ni icke gå ur bod i -bod och bjuda ut dem, tillade hennes rådgifvale, ehuru