Aftonbladet – 11 juli 1859, sida 2

Himlen hår visat sig barmhertigare emot er än mign, fortfor: baroner, söm noga märkt det intryck hans ord gjort; denhar räddat er från sjelfmord; den drifyer mig till — Häda ickel afbröt honom den unge arftagaren, på det den ej, Vredgad öfver er otacksamhet, åter skalltillsluta det bjerta, som blifvit bevekt. Ni säger sannt — menniskan dömmer brottet, himlen frestelsen. Jag öfverlemnar er åt Guds dom. Återvänd till London och bered er att, så fort det låter sig göra, aflemna en noggrann redovisning öfver det förmynderskap ni så länge tillvällat er öfver min förmögenhet. Er hemlighet är i säkert förvar hös mig, sir. Säg ej ett ord. Jag afskyr tacksamhetens tomma prat; det är ännu mer förolämpande än det nedlåtände öfvermodets.n Den brostslige mannen hade alltför mycken takt att bryta emot en så bestämdät uttalad. åsigt. Han . bockade sig : vördnadsfullt och syntes djupt rörd. 6 ; Och brefven? d De skola blifva förstörda samma dag jag ger er ett. godkännande af förvaltningen öfver min aflidne kusins förmögenhet. pBehagar ni-penningar? frågade sir John inställsamt och tog upp sin plånbok ur fickan. Inte en skilling förrän jag inträdt i laglig besittning af min slägtinges förmögenhet, syvåfade arftagaren, i det han upprepade.de ord baronen sjelf begagnat emot honom på sitt kontor. Vi hafva nu intet vidare att säga hvarandra; det är onödigt att ni vidare uppeKåller er i Oxford. Jag skall sjelf ombesörja min kusins begrafning. Med en förödmjukad min aflägsnade sig baronen, men i hemlighet log han åt den unge. mannens enfald, hvilken han ansåg sig hafva narrat igenom sina föregifna sjelfförebråelser och han fröjdade sig att hafva undsluppit chi