Aftonbladet – 11 juli 1859, sida 2

kKaner. Men det fanns dock ett ämne till oro för honom — hur skulle :han skunna redovisa för de betydliga summor, som hopat sig ihans Känder under Richard Burgs långa minderårighet? Summor, hvilka han användt i sina åtskilliga spekulationer, lika obesväradt som om de varit hans egna. Med den illegitima kusinen hadedetta varit en lätt sak, men icke så med Harry Burg. ; Du har handlat ädelt,, sade Harold till sin vän, då de blifvit ensamma: I ditt ställe fruktar jag att jag knappt skulle handlat så försonligt och fördragsamt. Beröm mig ej, svarade vännen. Det ligger ringa förtjenst i min handling. Min kufvade vrede må gälla som ett svagt bemödande att försona hvad jag brutit. Hvad har du brutit?x ; I förtröstan till försynens godhet och -beskydd, då nöden var som störst. Men jag ber. dig, fråga mig ej vidare i detta ärnne. Harold påminde sig de förhållanden, hvarunder de först träffades, den mörka, beslutsamma. förtviflan-han läst i sin väns bleka drag — och han ryste. Han förstod Harrys känslor, och den aktning han redan hyste för honom ökades deraf. Genast efter Richard Burgs begrafning, som firades enkelt och utan ståt, återvände de till London, der Harold fann bref från Granstoun Park sig till mötes. Under flera dagar var sir John Sellem flitigt sysselsatt att ordna räkenskaperna till den förestående granskningen af Harry Burgs lagliga biträde. Ingenting kunde vara i bättre. ordning; för hvarenda emottagen och utgifven shilling fanns ett qvitto. Men en ofantlig brist visade sig dock, och frågan var huru den skulle kunna betäckas, ty den låga komplotten med hans myndling var icke det enda företag, hvaruti han inlåtit sig, som utfallit