Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 3

lyfte på hatten och lemnade boden utan att säga ett enda ord vidare. Se till hvad det är för fel med min klockan, sade främlingen och lade ett dyrbart ur på disken. Sänd den till mig i morgon bittida, efter denna adress. Han lade ett kort bredvid och följde skyndsamt efter den stackars vandraren, som han upphann, just då han vände om hörnet vid Sohosquare. Jag ber er om förlåtelse, sir,, sade han och rörde lätt vid hans axel, men jag tyckte mig nyss höra att ni skulle vilja aflåta ett miniaturporträtt af Isbay? Det är väl möjligt, sir.p Om ni ej redan afyttrat det, skulle jag gerna vilja köpa det. Jag har en böjelse — ja en riktig vurm för sädana saker. Harry log. Talaren vår synbarligen två, eller tre år yngre än han-sjelf. Jag har ändrat mig, svarade han, och vill ej skiljas derifråa, Det har intet egentligt värde, tillade han bittert, och guldet är icke värdt mer än tio shillings. Jag skulle anse mig lycklig att erhålla det för lika så många guiner, anmärkte främlingen. : Anbudet var lockande och Harry tog motvilligt upp det ur fickan. Utsökt vackert, i sanning! sade talaren i det ban betraktade det, Här äro de tio guingerna. T Och här är porträttet, sade målaren, som hastigt tryckte det til sina läppar, innan han skiljdes dervid. Jag kan icke emottaga det nu, sade köparen. i Sirb Jag är icke skicklig i förställning och kan ej fatta, hvarför jag skulle tveka vid att tala uppriktigt med er. Ert utseende har intres