Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

Om åtgärderna till hämmande af skatteförsnillning vid mindre brännerier. När rikets ständer vid 1853—54 års riksdag fattade beslut att-bränvinsbränninzgsrättigheten -ej längre skulle blifva fästad vid jorden, och att den skulle få utöfvas af hvilken som helst; antingen i större bränneri med ångredskap eller i mindre bränneri med enkel redskap, ansågo de att de större brännerierna skulle just genom sin storlek komma att få så -betydande fördel framför de mindre, att dessa borde till någon motvigt, hugnas med lägre beskattning. Under de nästföljande två bränningsterminerna vann man den erfarenheten, att de mindre brännerierna, särdeles i orter der potatis. odlas i mängd, hade mycket väl uthärdat täflan med sina konkurrenter, ej blott i följd af den lägre beskattningen, utan är mera i följd af den felaktiga beräkningsgrunden för densamma. Rikets ständer hade nemligen beräknat till alltför lågt belopp den mindre redskapens afverkningsförmåga. De mindre brännerierna hade tillverkat med en 10 till 18 :kannors panna dubbelt eller tvådubbelt så mycket bränvin, som rikets ständer hade antagit vid skattens bestämmande pr dag, och de hade följaktligen undsluppit med hälften eller en tredjedel af den stadgade skatten pr kanna. : Enär sålunda staten gick miste om en betydlig inkomst, bränvinsproduktionen ändock stegrades, och de stora bränvinsfabrikerna. hvilka åtminstone tre stånd önskade göra till uteslutande tillverkare, ledo skada af den möjlighet en felaktig lag beredde de mindre brännerierna att undersälja dem, så beslöto sednast församlade ständer att hädanefter alla brännerier skulle erlägga lika skatt och beräkningen af de mindres afverkningsförmåga betydligt höjas. För att ändock komma i tillfälle att undslippa någon del af skatten, företogo sig nu en del egare af mindre brännerier att med hvarjehanda medel uppdrifva sin redskaps afverkningsförmåga. Chefen för civildepartementets bränvinskontrollbyrå hr Nycander har, på civilministerns befallning, på enskilt väg, genom öfverkontrollörer, justerade, kopparslagare m. fl., sökt vinna upplysning om de olagliga redskap man begagnat i de län, der de smärre brännerierna egentligen hafva sitt stamhåll. Resultaten af de skedda forskningarne har han framlagt i det i måndagsbladet omnämnda memorialet till chefen för civildepartementet, hvilket memorial skall, tryckt, utdelas till alla fiskaler och kronobetjenter, för att de må veta huru olaga redskap ser ut. Vi meddela ur denna handlivg följande på sitt sätt intressanta upplysningar, tilläggande att vi ej kunna här återgifva de för tydlighets skull bifogade träsnitten: I Westergötland begagnas redskap af ner 1, der pannan är helt låg samt försedd med inåtböjd konisk botten, äfvensom med s. k. omrörare, bestående af en i pannans midt anbragt lodrät axel med tvenne derå fästade armar eller knifvar; Den egentliga hatten är äfvenledes ytterst låg samt lika vid som pannan. Hattröret består af 3 delar, en lodrät stående eller det s. k. skottröret; vid pass af samma höjd som pannans diameter, en oval utvidgning, eller s.k. sprutkula, samt ett i krok böjdt ångrör, ledande till imkylaren. Vanligen har pannan den största tillåtna storleken, 20 kannors rymd, eller en beskattad pannerymd af 18 k:r; i hvilket fall hon med en diameter af 25 decimaltum blott är 2,5 tum djup i midten samt 5 tum vid sidorna. Enligt uppgift hafva med en dylik panna 2000 k:r 50-procentigt bränvin i månaden blifvit tillverkade, hvilket för dag gör 77 kannor eller 4,3 gånger den beskattade pannerymden, i följd hvaraf tillverkaren för hvarje kanna skattat 28 öre i stället för 60, eller icke fullt 47 procent. Vid en annan konstruktion, som ock i Westergötland förekommer, äro den med omrörare försedda pannan samt den egentliga hatten af samma form som vid n:r 1, men deremot den raka delen af hattröret utbytt mot 3 särskilta, med sprutkulan kommunicerande rörgrenar, af hvilka den mellersta nedgår nära till pannans botten. — Med en panna af denna beskaffenhet och sådana dimensioner, att den upp: mätta rymden utgjorde 12 kannor, och sålunda den beskattade 10 kannor, har, enligt egarens egen uppgift, tillverkats på 26 dagar 800 kannor 50-procentigt bränvin, oaktadt bränningen, i följd af skämda potäter, gått dåligt. Detta gör för dag 30, kannor eller nära 3,1 gånger pannerymden, motsvarande 39 öre per kanna eller allenast 65 procent af det skattebelopp, som bort betalas. Som denna konstruktion utan all fråga är för tillverkningen fördelaktigare än den förra, måste det sämre utslaget tillskrifvas någon främmande orsak, hvilken agligen är den af tillverkaren uppgifna, att pv a varit skämda. I Skåne begaguas allmänt red-kup af sist beskrifna beskaffenhet. Omröraren bestir dock icke af 2 vid