Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

MMM om natten en tillflyktsort för så många uslingar, som sakna ett hem. Han hade gått inåt parken utan någon egentlig bevekelsegrund. Lifvets rörliga ström, vagnarnes rällande, bullret och trängseln på gatorna plågade hans nerver, Han hade behof af ensamhet,oeh på denna timma och den: plats han valt var han säker att finna den. Underliga tankar bemiäktigade sig honom, då han stod lutad !mot jernstaketet få bron och beräknade huru djupt det gtumliga, stillastående vattnet kunde vara. Det låg någonting förfärligt lockande i den hvila det syntes erbjuda honom. ? Hur många drömmar, rika på kärlek och. poesi, hur många ingifvelser af hungrande snillen och lysande förhoppningar hafva icke: här funnit en graf,, mumlade han för sig: sjelf. Kunde det mörka stilla vattnet tala,, hvilka, fasansfulla berättelser skulle icke ljuda: från dess djup. Det är för kallt i qväll att dränka sig.nhviskade någon helt nära honom. ; . Han studsade, såg upp och igenkände i dem talande en af dessa olyckliga varelser, på: hvilkas kind skammen och uselheten tryckt sin förnedrande prägel. Med sin tunna schal: tätt igendragen kring axlarnesom skydil emot: kylan, betraktade den unga qvinnan honege nyfiket. . Ja, det är i sanning kallt i afton, upprepade han och gick. Ahal ni är rädd, sade hon och gick fram; till den plats Harry just lemnat samt tittade: ned öfver staketet. Målaren vände om till: aka. 3 ; Hvarföre går ni icke hem? frågade han. Emedan jag ej har några pengar,, svarade7qvinnan. ET bn Harry lade en shilling i hennes hand och: bad henne skaffa sig något skydd för natten: