Aftonbladet – 6 juli 1859, sida 2

tom det alt de endast kunna fattas då plaen blir mera känd. Jag vill derföre nu enlast gifva er en allmän skizzderöfver. Ni et att den första rörelsen framom Milano var mot Lodi, hvilket österrikarne öfvergåfvo ;tter att hafva drifvits från sin position vid Melegnano, som ligger halfvägs mellan Milano och Lodi. Denna rörelse var blott ett slags des nonstration för att lemna fienden i ovisshet om den punkt, der öfvergången verkligen skulle ske. Det är icke mindre än 6 stora passager öfver Adda, utom flera andra smärre. De stora äro vid fästningen Pizzighettone, Lodi, Cassano, der jernvägsbron äfven leder sfver, vid Vaprio, Ponte san Pietro och Lecco. Alla bryggorna, med undantag af den sista, vilken ligger afsides och förut passerats af Garibaldi, förstördes af österrikarne, den vid Lodi omedelbart efter demonstrationen emot denna plats, och de andra under natten mellan den 10 och H. Följande dag voro pontonbryggor redan slagna både vid Vaprio och Cassano, och trupperna begynte öfvergångena Samma afton lemnade konungen Milano och följande morgon flyttade kejsaren sitt högqvarter till Gorgonzola. Hvarenda dag sedan har framryckandet fortgått. Trakten på denna sidan Adda är kanske mer än någon annan del af Lombardiet genomskuren af vägar, hvilka sammanbinda de många störa städer och byar, som ligga på denna linie österrut. Detta underlättade betydligt marschen, ty då man var så tätt inpå fienden, var det alltjemt nödigt att hålla sig väl tillsammans. Österrikarne retirerade så hastigt, att ingen af bryggorna öfver Serio, Oglio eller Mella hann förstöras. Sjelfva jernvägen lemnades; orörd och telegrafen skadades så obetydligt, att nästan längs hela linien stolparne:stodo qvar, sålunda undanrödjande en af de största svårigheterna för dess återställande. Jag be höfver ej säga att allt efter som armåen tågar fram, försättas såväl telegraf som jernväg åter i brukbart skick, och de bryggor, som blifvit förstörda, hålla redan på att repareras. Enligt de sista underrättelserna hafva österrikarne stora krafter koncentrerade på äen öppna slätten framför Montechiaro, hvilken är en af de få punkter på denna sidan Cbiese, som är tillräckligt vidsträckt för att tjera till slagfält för en stor arm6ö. En kår, omkring 20,000 man stark, var ännu i går i Bagnolo och hade gjort en stark reqvisition i trakten. En händelse berättas här, för hvars sanning jag ej kan ansvara, men hvilken jag inhemtat af personer, som kommit de rifrån i dag. Österrikarne ställde vakter fra nför alla bagasres ugnar samt befallde dew, att baka bröd, så skyndsamt de kunde. Tjetta bröd utdelades bland de tyska och X:roatiska soldaterna, men ett italienskt rege mente, som tillhörde kåren, erhöll inga ratir ner, oaktadt soldaterna icke fått någonting a.t äta på de sista 26 timmarne. Då folket rerfor detta, tillredde det litet polenta åt dem , men hindrades af de österrikiska myndighe terna från att utdela den. Om detta är sar .nt, så måste österrikarne hafva blifvit tagnz wr sin. vilifarelse i afseende å sitt första intryck. om de italienska trupperna i deras armå. Trots österrikarnes koncentrering på denna sidan om Chiesefloden, kan jag knappt tro, att de på allvar vilja försvara denna linie, med floden i sin rygg. Något sådant kunna de möjligen företaga sig bakom Chiese, emedan dess venstra strand å ömse sidor om staden Montechiaro är beströdd med en rad af låga kullar, hvilka bilda början till en sträcka af positioner i riktning motöfra Mincio. Enda frågan är, huruvida de allierade äro nödsakade att inlåta sig i en strid på den terräng, som österrikarne utvalt åt sig. De hafva. redan förut visat, att de ej alltid taga desss önskningar med i räkningen, ty de lemnade österrikarne vid Mortara och ryckte i stället uppför Ticino, dit de sistnämnde nödgades följa efter i största hast. Emellertid är det ickeliten uppståndelse i staden Brescia till följd af de allierade truppernas ankomst dit. Såsom bekant: är, har Brescia alltid utmärkt sig för sitt nit för den nationella saken och blef doarföre förfärligt hemsökt af general Haynau. Den tragedi, son! 1849 här uppfördes, bar, om någonting, högligen stegrat patriotismen hos den stora. mängden af invånarne. Såsom en allmän regel gäller, att man får betrakta dessa folk rika städer såsom den italienska rörelsens krafter. I Brescia, såväl som i hvarje annan af de större städerna, finnes naturligtvis en gammal generation af adelsmän, hvilken är reaktionär, och ett presterskap, som är anhängare af Österrike, denna kyrkans lydiga dotter; men detta är blott en liten, en ganska liten fraktion, hvilken knappast kommer med i räkningen. Det stora flertalet af folket, som är närmgsidkare och företrädesvis silkesodlare, är lifvet ochsjälen i rörelsen. Förnämsta produktionen för denna befolkning långs. Alpernas södra sluttningar är silke, och stä-derna äro de medelpunkter, der ven kring-liggande nejdens produkter uppköpas. Mem man får ej föreställa sig, att dessa städer, li-kasom andra landsortsstäder på kontinenten,, äro genombyrda af fördomar och långt efter; sin tid. Ehuru. de äro af mindre storlek;, likna de till andan dessa stora manufakturstäder i England, hvilka gått mest framåt i samhället; olikheten består deri, att de flesta af de italienska städerna spelat en större eller mindre roll i historien, öfver hvilken de yfvas. De äro i sjelfva verket ännu hvad de voro såsom municipia under romarne. och sg som fria städer under medeltiden — Ttztiens styrka och stolthet. — Österrikarne veta detta