Aftonbladet – 4 juli 1859, sida 3

ville och hade mod att utföra det — har det medel dertill? Femhundrafyratiotusen man, svarar man; men ej femhundrafyratiotusen — krigare! Den preussiska armen, hos oss så besjungen,gförtjenar det kanhända sej. I just denna armås orga ion ligger omöjligheten n attaeicr än till gamnet vara er torn ; men också en garanti för det, att alltid :kunna vara evistat,—: om det ej sträfvar att. resa sig ett Belusiempel, krossande den grundval, på hvilken det hvilar! Allt som . glimmar är: ej guld. Alla som glimma äro ej soldater. . Handel och krig äro så goda vänner som ungefär vatten och eld. Hvilken tysk gör nu ej affärer? Preussen är Fett land, der -handelsmännen skola gå ut i krig, och idel handelsmän. Rörelsen afstannär, familjer beröfvas sitt stöd. Den, som nyss luktade bisam och med pennan i-håre: gjorde upp sina planer attblifva millionär, — skall imorgon sakna annan parfym än krutröken, och, i stället att på :s, k. honnett vis skinna sin nästa, kanske sjelf släppa skinnet till. Hvad .hjelper 1det nu att han-i åratal lärt sig. soldatens: dygder, och hvilka dygder lär man ej en soldat! Han glömmer ej. att knäppa alla knapparne i sin rock, han kan graciöst fatta sin patron. han biter af den — utan att glömma den ;lilla ,knycken, han marscherar som en dansmästare, ja! kanhända-kan han till och med skjuta. Hvad hjelper allt detta mot,en fiende med så föga aktning för de sköna konsterna, som fransmannen lär vara i fält. WVisst-äro de ett galant folk dessa galler, mej ji stället satt stå tafatta: af beundran öfver: en snörrät.marsch eller ett .med.klang utfördt tempo — säger-man — älska de hos sina fiender mera den snabbare marschtakten,afien oordnad flykt och måste på sjelfva valplatsen lära dem ett nytt handgrepp — glömdt i det -handgreppsälskande reglementet — ätt sträcka vapen. Vi vilja med allt detta säga, att soldater ej bör blifva till taskspelare; att alla dessa konstfärdigheter göra ej soldaten, ehuru hån kan -göra ..dem -och bör kunna göra ett och annat deraf. Sinnesstämningen gör soldaten. Köpmän äro inga goda krigare. Den, som drifver , sitt lilla Geschäft,, lemnar ej.gerna sin indrägtiga plats för att våga lif. och lem för Påls eller IPolys skull, och ogerna ser han möjligheten latt turen kan komma till honom: först när -det klåppar på hans egen dörr, när nödvärnets, timma slår, .kan han slåss, och slåss förtvifladt tappert, ty han slåss för sitt Geld,, hvilket sätter blodet i mycket lifligare rörelse än frihet, meriniskorätt och dylikturmotdigttyg Är nu en -stormåkt en sådan, hvilken ej allenast kan . försvara, sig, sjelf — detta.bör hvarje stat kunna — utan äfven har mod och kraft att försvåra andra —; så torde. väl sEuropa. för. närvarande. ej räkna mer än fyral -Hvadyefrågar man ssig, är nu meningen med preussiska statens rusthingar? Deröfver ligger tills dato framtidens slöja nedfälld! Är det för attråterställa stätus quo, — .då komma de försent. ; Är det för. att säga åtyde Krig förande makterna: Den, som ej, antar , mitt förmedlingsförslag, är min fiende,; — då skaffar i det sannolikt åt Österrike för n båndsförvandt tvenne nya fiender, och det bildningsskrytande seklet lär sig wid krigsflammans sken se, huru .matt-upplysningenslåga flämade. sENer, ärsdet emlat försättisträngt öfvervåka krigets lokalisation? Skall:Preussen lå kunna undgå satt: dragas med i -hvirfveld, kall detskunnaj hindra Tyskland från attgöra ig saker till ätt framkalla;en casus:belliv?; lvad:än dess afsigt må vara, —cdet.är qvals nigt i Europas luft, den gamla marken :börar att spriekå, det jäser i wulkanernas inre, ch de svarta .molnen, som stiga upp vid:hoisonten, bebåda-att-stormen skall gå lös öfer jorden; — väl då den, som ej behöfver eta .hvarken sina. vapen eller rättvisan.i sin ak. Europa går att styckas; och korparne land staterna, vädrande blod, hvässa sina lör. 4 ve än : sÅ. NORGE.