Aftonbladet – 4 juli 1859, sida 3

nom en kyss om han var tyst (hvilket: löfte vi .khäppt opis omv säges hade den ringaste mening att-hålla) och vred om nyckeln i låset. ; Inom några minuter var: hon med-sin unga matmor ; i :parken. . De. Hade; lemnat -Kåset utan att blifva bemärkta. Goroo rörde-sig ieke. PREDIE i KAPITLET. a Hör min ed, I höga Gudar! Gerna jag nin lycka offrar : För min: ätlle faders: väl — Eugemia kände att det-steg hon vär, på vä gen att, taga var. falskt.. Men Högmodet, den farliga . klippa, , mot hvilken, så månget ungt :hjertas lycka lidit.skeppsbrott,..uppehöll hennes beslut, Hon hade icke ens kärlek att anföracsom ursäkt för -sin orätta bandting, ty Albert Mortimer var henne likgiltig; ja, hon misstänkte till -och med sjelf, att-hehhes riv kedomsoch sej hennes: person iHade intagit der kalle, beräknande friaren och hans listiga mör. Månen sken klart, !då den förvillade, utgå flickan Kom ini den: stora allen, som förde från! Gronstoun -Pårk: och den lätta vind, som susade: i det lumirhiga löfbvålfvet öfver hennesohufvudy ljöd för hennesi öra: som :en varnande röst från hennesgödätngel. Hon stannade — hennes tanke. föll, på fadern, systern — tt ögonblick kändehorsig böjd att värda omy,men högmodet drefgyhenne framåt. : Det är svaghet, hviskade hon; sidek svagt het! Hvarföre skulle jag tänka på dem? Jag har ingen; del i deras! kärlek. Isabella: Skulle acer 6 rer stanna-för att FR bennes triumf öfver mig — Hennes giftermål med Harold. Net. aldrig! alädel Dra tanke är nog att jag skall fullfölja mitt beslut. Hon drog-sin schal bättresomkring sig och skyndade: framåt grindvaktarens stuga, der en