rade och osammanhängande med hvarandra; men vi betvifla att någonting grundligt och sammanhängande blir genomfördt, innan det sorgliga medvetandet, att det ena tiotalet af år efter det andra går förspildt för nationens utveckling omsider väcker den allmänna andan och denna åter väcker dem, hviika borde gå i spetsen för nationen och hvilkas intresse, om de förstode deträtt, alltid går tillsämmans med folkets, icke med något kastintresse. Först då kan man. vänta några stora resultater, af. den samverkan, mellan regering och folk, som afses med riksdagarne. En. sådan uppfattning. finner. Posttidningen vaturligtvis mycket traurig.. Hon anser det hvilande förslaget till förändring i hemmansegares representationsrätt och om representationsrätt för lärare vid elementarläroverk vara hågontipg mycket storartadt, och hon utbrister slutligen: Hvad hindrar då hvarje riksdagsman att. vicka så genomgripande reformförslag som helst? Man kan knappast ha hjerta att vilja rubba och grumla en så oskuldsfull barnatiot