lioner riksdaler — ju flera, desto bättre on satsen är i grunden, riktig. Det förstår man välj att. Svenska Tidnin: gen icke säger detta rent ut. Men konse qvensen af hennes reflexioner på löfmarknadsdagen är: att ju mer man lånar, desto rikare blir man. Det är låhgt framom den dumbomska filosofien, som lärde att ju mer man lånar, dess mer man sätter. sig i skuld. För, andra ögon: än Svenska Tidningens, som härvidlag äro bekajade med en ministeriell skefhet, är det tydligt att Macaulay endast vill emot dem, som, änji dag förutspå att England skall stupa på sin statsskuld, bevisa att landet i följd af dess rika tillgångar och folkets kraft icke allena förmår bära otroliga bördor, utan äfven under dem förkofra sig. Han vill, visa huru England oupphörligt gått framåt i trots af sin statsskuld. Men Svenska Tidningen, när den tillämpar bans ord på Sverge, insinuerar hos sina läsare det orimliga, att England; blifvit mäktigt i följd, aj sin statsskuld. . Att från England hemta exempel på verkningarne af statsskuld är. för öfrigt. att gå öfver Nordsjön sefter, vatten. :Sverges historia lärer oss mer än vi skulle önska om den saken. Syenska, adeln bör sedan Carl XI icke ha glömt, huru surt det öl kommer efter, som iskänkes af en med statsmedel slösande regering; det har samma seftekt som boken. hvilken engelt gaf åt Johannes: att smaka som honung för det närvarande; men rifva i framtiden; — Fryxell :och Malmström ha erinrat vår tid om Öar! XII:s skuldsättningsoperationer, och vittnesbörd om ett inhemskt fondsystems välsignelser har Hvarje skolgosse haft i dessa kopparmynt med granna deviser och ettöreg värde, söm :måste vid slutet af den störe men vådlige hjeltens lefnad tagas i handel och vandel för 1 daler silfvermynt. — Sverge bestod ändå och förkofrade sig, kan Svenska Tidningen invända och hon kunde åter aftrycka långa stycken af citatet ur Macaulay, som omrde, voro skrifna rörande vårt land. Men hvad kostade: denna skuldsättning? Femtio år af. nationens lif; tjugo förspildes af Carl XII, tretio andra fordrades att i ekonomiskt hänseende bringa nationen till den ståndpunkt, hvartill., Carl, XI:s regering .hade bragt henne. Under derpå följande 30:år började hon först att vinna ökade krafter; då först begyntehon att skörda frukter af de ödehemman hon åter uppodlat, af den stora intelligens och denindustri frihetstidens utmärkta män uppammat. Men så kom, statsskulden igen, med Gustaf III:s envälde, kfig och slöseri! samt med Gustaf IV Adolfs oduglighet och envishet, så att, såsom vi tusen gånger hört af Svenska Tidningens patroner bedyras, hjelten och finansieren:från Pau: måste emottaga landet utblottadt, den inre skulden liqvideras med tvångsackord af 25 procent och den utländska med något högre, halft frivilligt ackord. Det drog ut fulla tjugo år innan landet hade repat sig efter den statsskulden och den statsbankrutten. — Men det repade sig i allt fall, kan Svenska Tidningen säga. Ja gudskelof. Men icke vågar Svenska Tidningen derföre neka, att landet skulle vid 1830 ha stått på en ännu mycket högre välmåga, om frihetstidens andeliga och materiella utveckling fått gå sin jemna gång, orubbad af krigen mot Preussen, mot Frankrike och tre gånger mot Ryssland, af statskupper, statsskuld och finansielt statsbetryck? ; Vi förbise icke, att då man nu förespeglar en statsbankrutt, har man icke alls samma orsaker att åberopa, som till stor: del vållat de förra, nemligen krigen. Det är således icke vår mening att vara olycksprofeter. Men Sv. Tidningen har just anmärkt, att den engelska statsskulden tillkommit för så improduktiva ändamål som krig, och vi ha velat erinra henne medelst vår egen historia, som bör vara henne bättre bekant, att sålunda uppkömna statsskulder verkligen hämma ett lands förkofran ganska betydligt, om än såren slutligen läkas och krafterna återkomma. Dessutom är det att märka, att krigen alldeles icke varit improduktiva för England. Detta land bar, nästan utan undantag, på hvartenda krig vunnit några nya kolonier och i dessa kolonier nya kunder för sin fabriksindustri. Englaånd har för närvarande sin största afsättning på sina egna kolonier och sina lydländer. Detta är allt värdt några -millienerpurd: